Ett gäng pälsjägare mitt i ödemarken blir attackerade av en Arikara-stam (jo, det här är delvis en "indianer och vita"-western) och endast en bråkdel lyckas fly med en båt. Gängets guide Hugh Glass (Leonardo DiCaprio) föreslår att de lämnar båten och istället hajkar genom skogen tillbaka till utposten Fort Kiowa.
Glass blir dock under vägen brutalt attackerad av en björn och det är osäkert om han alls kommer att överleva. Kaptenen Andrew Henry (Domhnall Gleeson) inser snart att det är omöjligt att bära Glass hela vägen till utposten och erbjuder en generös summa pengar till de som stannar kvar och ser till att Glass får en värdig begravning när hans tid väl är kommen. Glass son Hawk (Forrest Goodluck) och den unga Jim Bridger (Will Poulter) gör det av lojalitet medan Fitzgerald (Tom Hardy) endast har pengar i åtanke och det där med att vänta tills Glass dör, det har hans inte särskilt mycket till övers för.
Utan att säga för mycket lämnas Glass för att dö, men mot alla odds överlever han och påbörjar sin egen vandring (stapplande, snarare) till Fort Kiowa för att utkräva hämnd mot de oförrätter som gjorts honom. Det är en lång och minst sagt krävande vandring, och där andra regissörer kanske skulle ha nöjt sig med ett "best of"-montage väljer Iñárritu att visa oss allt. Precis allt.
The Revenant är en storslagen film visuellt. Emmanuel Lubezkis filmfoto är otroligt imponerande och fångar den karga, ogästvänliga, farliga naturen på ett nästan obehagligt närgånget sätt. Under björnattacken är vi vid ett tillfälle så nära björnhonans nos att hennes tunga andetag skapar imma på kameralinsen. Den scenen är också filmad i en sammanhängande sekvens, så att vi absolut inte ska få en andningspaus.
Våldet förhärskar filmen igenom, både naturens och människornas. Indianernas pilar genomborrar både ben, ögon och halspulsådror men det är de vita männen (främst ett gäng fransoser) som utmålas som de verkliga svinen vars modus operandi stavas förtryck, övergrepp, våldtäkt.
I Iñárritus händer blir The Revenant en berättelse där hämnd och överlevnad går in i varandra. Hämnden fungerar som en motiverade faktor: överleva för att kunna hämnas, det är Glass motto. Och här kommer vi till filmens stora svaghet. Iñárritu är så upptagen med det visuella och det tekniska att han glömmer bort allt vad heter karaktärsutveckling. Endimensionellt förblir det för samtliga inblandade (det inklämda försöket att göra urbefolkningen mer sympatisk, genom letandet efter en kidnappad dotter, snarast förhöjer den platta känslan), så även Glass trots att han spelas för kung och fosterland av Leonardo DiCaprio. Skådespelaren har dock inte mycket till dialog att jobba med - här förmedlas det mesta genom diverse gutturala ljud, sammanbitna tänder och ögon som svämmar över av ilska, smärta och hämndbegär.
Ett annat minus är Iñárritus beslut att väva in lite magisk realism i historien, bland annat i form av pinsamt dåliga sekvenser där Glass döda fru svävar över honom (vad ÄR grejen med män som ser sina döda fruar i filmer?). Glass fru hörde till Pawnee-stammen vilket i filmens universum gör Glass till en man med ena foten i den "spirituella världen". Den delen kunde jag gott ha klarat mig utan.
The Revenant må vara en tekniskt fulländad film, men berättarmässigt saknas både komplexitet och budskap bortom "hämnden är ljuv".
The Revenant (2015)
Regi: Alejandro González Iñárritu
Manus: Alejandro González Iñárritu och Mark L. Smith, baserat på Michael Punkes bok med samma namn
I rollerna: Leonardo DiCaprio, Tom Hardy, Domhnall Gleeson
(2:36)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar