Bländande vitt

Nyligen tillkännagavs årets Oscarsnomineringar och som alltid fanns det gott om besvikelser, överraskningar och åter besvikelser. För andra året i rad syns nämligen inga icke-vita skådespelare bland de nominerade. Även i de övriga kategorierna är det minst sagt enfärgat. På Twitter konstateras det torrt att det bara är att återanvända förra årets tweets under hashtagen #OscarsSoWhite eftersom inget har hänt sedan dess.

Den enda som nominerades för Rocky-fortsättningen Creed (en film vars regissör, manusförfattare och huvudrollsinnehavare är svarta) var Sylvester Stallone och hiphopfilmen Straight Outta Compton fick sin solonominering för filmens vita manusförfattare. Så till och med de ”svarta” filmerna blektes i nomineringsskedet.

Det är lätt att identifiera Oscarakademin som en del av problemet. Vi kan till exempel snabbt konstatera att medlemmarna är runt 94 % vita och 77 % män. Medelåldern är 62 år och endast 14 % är under 50. Så det är den där typiska vita medelåldersmannen som bestämmer vilka filmer som nomineras varje år.

Oscarpresidenten Sheryl Boone Isaacs har sagt att det nu är dags för akademin att granska urvalsprocessen gällande medlemskap, något som är bra men som borde ha gjorts för en hel del år sedan. Det här problemet är ingalunda nytt. Under hela Oscarutdelningens era har sammanlagt 15 svarta skådespelare vunnit. Bland manusförfattarna är saldot 2 och bland samtliga bästa filmer återfinns endast en regisserad av en svart man, medan ingen ännu vunnit i kategorin bästa regissör. Det står klart att problemet inte bara finns inom akademin utan i hela filmmaskineriet.

Det var också det Spike Lee konstaterade när han meddelade att han inte kommer att närvara vid årets gala, i protest mot det helvita spelfältet: ”As I see it, the Academy Awards is not where the ‘real’ battle is. It's in the executive office of the Hollywood Studios and TV and Cable Networks.” Det är ett strukturellt problem som kräver en större omorganisering än bara inom akademin.

Filmindustrin är nämligen allt annat än inkluderande. Den ser i det stora hela ut ungefär som Oscarakademin: vit och manlig. Enbart 7 % av de 250 mest framgångsrika filmerna förra året regisserades av kvinnor, och endast fyra kvinnor har någonsin blivit nominerade i Oscarkategorin bästa regissör. För att inte tala om de svarta kvinnorna. Där först har vi en underrepresenterad grupp.

Lee är inte den enda svarta filmaren/skådespelaren som meddelat att årets gala bojkottas, och många har även uppmuntrat galans värd Chris Rock, även han svart, att göra det samma. En sådan vändning känns dock osannolik och en kan fråga sig om bojkott verkligen är rätt strategi? Det jag hoppas på, natten mellan 28-29 februari, är istället en värd som inte låter någon glömma hur bländande vitt det är i rummet.

Publicerad i Åbo Underrättelser 22 januari 2016.