Ho ho ho

Julen är visserligen en tid då kvalitetstid förväntas tillbringas med nära och kära, men det är också en tid som lämpar sig ytterst bra för att se på film, särskilt då vinterväder nu för tiden betyder regn eller slask.

Två äldre julklassiker är The Shop Around the Corner (1940) och It’s a Wonderful Life (1946). Den första är regisserad av Ernst Lubitsch och tar sig an James Stewarts och Margaret Sullavans försäljare som inte kan tåla varandra samtidigt som de ovetandes brevväxlar kärleksfullt. Låter det bekant? Kanske för att Nora Ephron använde sig av samma källmaterial (nämligen Miklós Lászlós pjäs Parfumerie) när Tom Hanks och Meg Ryans återsågs i You’ve Got Mail. Frank Capras It’s a Wonderful Life är antagligen den mest klassiska av alla julfilmer. Än en gång är det James Stewart som intar huvudrollen, här som George Bailey, en man som hela livet offrat sina egna drömmar för andras. När han bestämmer sig för att ta sitt liv på julafton får han besök av en ängel som visar honom allt han har åstadkommit i sitt liv.

En betydligt nyare klassiker är Home Alone (1990), filmen där Macaulay Culkin av misstag lämnas ensam hemma och måste överlista två inbrottstjuvar på ytterst innovativa sätt. Som det 80-tals barn jag är såg jag filmen när jag var i ungefär samma ålder som Culkins karaktär Kevin. Det betyder att filmen representerade både drömmen (tänk att få vara ensam hemma och göra vad en vill) och mardrömmen (tänk att bli lämnad) och har satt obotliga spår i mig. Det är således den filmen som jag nästan utan undantag ser varje jul.

En annan är Long Kiss Goodnight (1996), Renny Harlins actionkomedi med Geena Davis som lärare/yrkesmördare med minnesförlust och Samuel L. Jackson som privatdetektiv. Komedidelen av filmen är inte alltid medveten men det gör inget, det här är en ohämmat överdriven thriller som lever på Davis fantastiska dubbelrollprestation. Manuset är signerat Shane Black, som helt klart älskar julen. Han står nämligen också för manuset till Lethal Weapon (1987), som öppnar till tonerna av Jingle Bell Rock, och både skrev och regisserade den juliga mörka komedin Kiss Kiss Bang Bang (2005). Även i Iron Man 3 (2013) lyckades Black få in julen på ett hörn.

Bland actionfilmerna måste ändå Die Hard (1988) ses som den ultimata julklassikern. Firmajulfesten i Nakatomi Plaza får oväntat och ovälkommet besök i form av Hans Gruber (Alan Rickman) och hans vapentunga vänner, och det är upp till John McClane (Bruce Willis) att rädda julen. Det görs med hjälp av julmusik, sprängämnen och den odödliga hälsningen ”now I have a machine gun, ho ho ho”.

En annan regissör som ofta återkommer till julen är Tim Burton, vars andra Batman-installation Batman Returns (1992) och även Edward Scissorhands (1990) utspelar sig under julen. Även den Burton-producerade The Nightmare Before Christmas (1993) är en klassisk julfilm vid det här laget, även om vissa hävdar att det mest av allt är en Halloweenfilm. Se den och avgör själva.

Publicerad i Åbo Underrättelser 24 december 2015.