Minns ni att Lance Armstrong vann sju (7!) Tour de France-lopp i rad, mellan 1999-2005? Minns ni också att han blev av med alla titlar 2012 när det visade sig att han hade varit dopad under samtliga lopp?
Om detaljerna känns lite luddiga är The Program här för att påminna oss om allt. Filmen är signerad Stephen Frears (The Queen, Philomena) och baserad på sportjournalisten David Walshs bok Seven Deadly Sins: My Pursuit of Lance Armstrong (2012).
Ben Foster spelar den legendariska cyklisten Armstrong som efter sin testikelcancer kommer tillbaka och dominerar Tour de France. Hur? Jo, med hjälp av den italienska läkaren Michele Ferrari (Guillaume Canet) och hans entusiastiska intresse för bloddoping.
Walsh (Chris O'Dowd) anar oråd men ingen vill lyssna på hans misstankar, de är för upptagna med att njuta av Armstrongs överväldigande segrar. Och så är han ju cancer-överlevare - det är en allt för bra story för att börja peta i!
Peta gör ändå slutligen Floyd Landis (en mycket bra Jesse Plemons), före detta cykelkollega till Armstrong som själv åker fast för doping. När Armstrong kallt vägrar hjälpa honom tillbaka bestämmer sig Landis för att berätta allt. Och så rasar Armstrong från sin tron.
Frears, och Foster, porträtterar Armstrong som helt och hållet osympatisk. Okänslig, egocentrisk, arrogant. Och tack för det, jag klarar mig bra utan den obligatoriska "samvetet kommer ifatt, förlåt alla som jag har sårat"-scenen. Men jag undrar ändå hur Armstrong tänkte. Om han tänkte alls. The Program fokuserar obönhörligt på cykling och droger, det personliga och det inre är ovidkommande. Eventuellt för att det var så för Armstrong. Om vi ska tro Frears berättelse var tävlandet och segrandet det ända som spelade någon roll. Därav hans omotiverade comeback 2009 - han klarade inte av att sluta.
Men vilken berättelse försöker Frears egentligen berätta? Och vems? Armstrong? Walsh? Landis? När slutscenen väl rullar förbi känns det som att halva storyn ännu saknas. Problemet är delvis att berättelsen redan är känd. Att troget återskapa narrativet räcker inte - det kan vi läsa om på Wikipedia. Känslan av att något saknas är därför tydlig genom hela filmen. Foster gör sitt bästa för att komma in under huden på den slingrande Armstrong men även där finns ett avstånd som aldrig helt försvinner.
The Program (Storbritannien/Frankrike 2015)
Regi: Stephen Frears
Manus: John Hodge
I rollerna:
Längd: 103 min
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar