The Wolfpack

Chrystal Moselles Sundance-vinnande dokumentär The Wolfpack är inte en film om varulvar - det är en film om något mer otroligt än så. En måste nästan se den för att tro den.

I ett fattigt område på Lower East Side i New York bor familjen Angulo. Pappa Oscar, mamma Susanne och sju syskon - alla med långt svart hår och namn från sanskrit: Visnu, Bhagavan, Govinda, Narayana, Mukunda, Krsna och Jagadisa. Barnen har blivit hemskolade och även i övrigt isolerade från resten av världen. Oscar vill skydda dem från droger, kriminalitet och den stora konspirationen som kallas Samhället. Vissa år har de bara fått gå ut ur lägenheten en gång, eller inte alls. Istället har de Oscars enorma filmkollektion. Fyllda av fantasi och uppfinningsrikedom börjar de avancerat återskapa sina favoritscener i lägenheten.

När Moselle kommer in i bilden har de sex bröderna redan börjat utmana faderns regler och under filmens gång ser vi dem ta för sig mer och mer av världen utanför. Deras syster Visnu lider av Turners syndrom och syns därför knappt i filmen.

Det hela började med att Mukunda en dag för fem år sedan gick ut ur lägenheten medan Oscar handlade. Han hade på sig en hemlagad Mike Meyers-mask, från filmen Halloween, så att ingen skulle känna igen honom. Han gick runt kvarteret och in i några butiker, men någon ringde polisen (en man i mask oroar folk) och Mukunda togs till sjukhuset då han inte kunde svara på polisens frågor och de tre yngsta syskonen blev därefter tilldelade en terapeut. Det här var startskottet på brödernas frigörelseprocess och i förlängningen även Susannes.

Oscar själv ses mest tomta runt i lägenheten, småfull och mumlande om samhällets kontaminering. “I always thought of him as a failed cult leader” säger Moselle i en intervju med The Telegraph, och det är en beskrivning som känns rätt.

Onekligen finns det mer under ytan än vad vi får höra och se. Men det är just det som är styrkan i Moselles dokumentär: den känns aldrig påträngande, respektlös, dömande. Den säger inte "se på dessa stackars barn, deras monster till far och vekling till mor" som den så lätt skulle kunna göra. Men verkligheten är mer komplex, så de tankarna och känslorna får tittaren stå för alldeles själv. Filmen skapar en konstant pendling mellan skräck, fascination och empati.

Filmen i sig är faktiskt beundransvärt icke-exploaterande. Moselles kamera bara iakttar och lyssnar. Frustrerande, visst, men också belönande. Det är (till synes) pojkarna själva som får berätta fram sin historia och därmed också välja vad som inte sägs. Och de är så smarta, välformulerade, roliga att det står klart att inte ens total isolation har kunnat tygla deras starka personligheter.

The Wolfpack (USA 2015)

Regi: Crystal Moselle

I rollerna: Angulo-familjen
Längd: 1 tim 20 min