Två tv-tips och en varning

Har tagit mig an några nya tv-serie de senaste veckorna. Två som jag gillar och en som jag bara inte ser poängen med.

Crazy Ex-Girlfriend
Har bara sett det första avsnittet, som jag tyckte mycket om. Sen har jag liksom lyckas glömma bort hela serien. Ska nog fortsätta. Premissen och namnet till trots. Premissen ja: Rebecka Bunch är en framgångsrik advokat som inte är lycklig. Hon stöter på sitt ex från när hon var tonåring och inser att senaste gången hon var lycklig var tillsammans med honom. Han berättar att han ska flytta hem till West Covina, California ("just two hours from the beach, four hours in traffic") och Rachel bestämmer sig impromptu för att tacka nej till en befordran och flytta till - ja just det, West Covina!
Det absolut bästa med första avsnittet är att serien visar sig vara en musikal. En musikal! Hurra! Och det nästbästa är Donna Lynne Champlin som spelar Rachels kollega på den nya advokatbyrån i West Covina. Hon är rätt fantastisk.

Supergirl
Det är ingen vits att traggla premissen här. Den är löjlig. Superman har en kusin som bor i National City. Typ. Alltså Kara Zor-El kom till jorden för att skydda sin yngre kusin men fastnade i nåt rymdhål och slungades hit första långt efter att Superman hade etablerat sig i Metropolis, så hon växer upp utan att använda sina krafter. Tills en dag - såklart. Och så föds Supergirl.
Det här är inte en serie jag ser på för att jag tycker att den är fantastiskt. Det är den inte. Men det är söt. Och den har hjärta.

Difficult People
Jag försökte. Efter ett HORRIBELT dåligt första avsnitt såg jag två till och visst, det blev bättre men inte bra nog. Den här serien passar bara inte mig. Den fokuserar på två hemska människor (Billy Eichner från Billy on the Street och Julie Klausner) som är hemska mot alla utom varandra. Jag tyckte rätt bra om Billy Eichner i Parks & Rec men det hjälper inte här. Det här är bara inte min humor. Det är som med Curb Your Entusiasm, The Office etc. Osympatiska karaktärer + cringe comedy = snälla, ta mig härifrån. Jag vet att det finns folk som älskar det här. Ni är helt sjuka i huvudet, men jag tolererar er.


Nästa i tur är Master of None, Aziz Ansaris senaste projekt. Har rätt höga förväntningar, dels på grund av den i princip odelat hyllande kritiken men också för att jag gillar Ansari. Som Tom i Parks & Rec hör han kanske inte till mina favoriter direkt men jag har sett en del av hans stand-up och diggat.