fredag 28 augusti 2015

Kärnfamiljen vinner alltid


Tillsammans med Ilana Glazer och Abbi Jacobson från Broad City står Amy Schumer för den bästa sketchkomiken i USA just nu. Sketchprogrammet Inside Amy Schumer sysslar med humor som allt som oftast tangerar jämställdhet, dubbelmoral, hur män pratar om kvinnor, hur kvinnor ofta bedöms enligt utseende snarare än talang och det ofta tabubelagda ämnet kvinnlig sexualitet. Jag var således otroligt glad när jag hörde att Schumer under sommaren 2015 skulle inta biograferna med Trainwreck, en komedi som hon både skrivit och spelar huvudrollen i.

Schumer spelar Amy, en journalist som inte tror på monogami – en åsikt hennes far präntade in i henne redan när hon var liten. Som vuxen lever hon ett liv fyllt av fyllor och engångsligg. Men så blir hon intresserad av Aaron (Bill Hader), en doktor som Amy ska skriva en artikel om.

Min entusiasm dämpades en hel del när jag förstod att det var Judd Apatow som skulle producera och regissera filmen. Alltså regissören bakom The 40-Year-Old Virgin, Knocked Up, Funny People och This Is 40, som även haft ett finger med i spelet i en hel drös andra komedier under 2000-talet.

Jag har nämligen ett Apatow-problem. Filmkritikern David Edelstein sätter fingret på det i sin recension av Trainwreck för New York Magazine. Han harmas över att Schumer spelar en så bekant karaktär (en som dock främst spelas av män): det vuxna barnet som visserligen har det roligt men som måste lära sig att sann lycka endast kan nås genom att växa upp och omfamna mer traditionella familjevärderingar. ”Det är den där jäkla Judd Apatow-mallen.” skriver han. Och det är just vad det är.

Apatows filmer befolkas allt som oftast av dessa vuxenbarn, kanske tydligast porträtterat i Knocked Up där Seth Rogens hashrökande jättebebis plötsligt måste karpa upp sig då han får veta att han ska bli pappa. Här byts den familj som vännerna konstituerar (märkväl en familj utan vuxna) ut mot en kärnfamilj. I The 40-Year-Old Virgin väljer Steve Carells oskuld ett förhållande med en ensamstående mamma framom endast sex. I This Is 40 måste Paul Rudd och Leslie Manns tvåbarnsföräldrar komma fram till att de fortsättningsvis vill vara en familj. I Funny People får en nära döden upplevelse Adam Sandlers karaktär att önska en återförening med sin gamla fästmö, men hon är redan gift och har barn så det tillåter inte filmen. Kärnfamiljen vinner alltid. Intressant nog är Apatows fru (Mann) och även hans barn med i de flesta av hans filmer. Apatows kärnfamilj vinner alltid.

Och det är just den här konservativa kärnan, i filmer som annars hävdar sig genom sin barnslighet och profana humor, som skaver. Det är egentligen inte den obligatoriska reformen som stör mig – alltså att huvudkaraktären inser att något är fel, att den måste förändras för att känna sig hel – utan att reformen ständigt följer den färdigt upptrampade vägen mot monogamt heteroförhållande och/eller föräldraskap. Det är en väg som passar vissa, jo, men den enda rätta vägen är det faktiskt inte. Jag önskar att Apatow i fortsättningen kunde se lite längre än bara över köksbordet när han gör sina filmer.

Trainwreck har Finlandspremiär 28 augusti.

Publicerad i Åbo Underrättelser 24 juli 2015.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar