Tillsammans med Ilana
Glazer och Abbi Jacobson från Broad City står Amy Schumer för
den bästa sketchkomiken i USA just nu. Sketchprogrammet Inside Amy Schumer
sysslar med humor som allt som oftast tangerar jämställdhet, dubbelmoral, hur
män pratar om kvinnor, hur kvinnor ofta bedöms enligt utseende snarare än
talang och det ofta tabubelagda ämnet kvinnlig sexualitet. Jag var således
otroligt glad när jag hörde att Schumer under sommaren 2015 skulle inta
biograferna med Trainwreck, en komedi som hon både skrivit och spelar
huvudrollen i.
Schumer spelar Amy, en
journalist som inte tror på monogami – en åsikt hennes far präntade in i henne
redan när hon var liten. Som vuxen lever hon ett liv fyllt av fyllor och
engångsligg. Men så blir hon intresserad av Aaron (Bill Hader), en
doktor som Amy ska skriva en artikel om.
Min entusiasm dämpades
en hel del när jag förstod att det var Judd Apatow som skulle producera
och regissera filmen. Alltså regissören bakom The 40-Year-Old Virgin, Knocked
Up, Funny People och This Is 40, som även haft ett finger med i spelet i en hel
drös andra komedier under 2000-talet.
Jag har nämligen ett
Apatow-problem. Filmkritikern David Edelstein sätter fingret på det i
sin recension av Trainwreck för New York Magazine. Han harmas över att Schumer
spelar en så bekant karaktär (en som dock främst spelas av män): det vuxna
barnet som visserligen har det roligt men som måste lära sig att sann lycka
endast kan nås genom att växa upp och omfamna mer traditionella
familjevärderingar. ”Det är den där jäkla Judd Apatow-mallen.” skriver han. Och
det är just vad det är.
Apatows filmer befolkas
allt som oftast av dessa vuxenbarn, kanske tydligast porträtterat i Knocked Up
där Seth Rogens hashrökande jättebebis plötsligt måste karpa upp sig då
han får veta att han ska bli pappa. Här byts den familj som vännerna
konstituerar (märkväl en familj utan vuxna) ut mot en kärnfamilj. I The
40-Year-Old Virgin väljer Steve Carells oskuld ett förhållande med en
ensamstående mamma framom endast sex. I This Is 40 måste Paul Rudd och Leslie
Manns tvåbarnsföräldrar komma fram till att de fortsättningsvis vill vara
en familj. I Funny People får en nära döden upplevelse Adam Sandlers
karaktär att önska en återförening med sin gamla fästmö, men hon är redan gift
och har barn så det tillåter inte filmen. Kärnfamiljen vinner alltid.
Intressant nog är Apatows fru (Mann) och även hans barn med i de flesta av hans
filmer. Apatows kärnfamilj vinner alltid.
Och det är just den här
konservativa kärnan, i filmer som annars hävdar sig genom sin barnslighet och
profana humor, som skaver. Det är egentligen inte den obligatoriska reformen
som stör mig – alltså att huvudkaraktären inser att något är fel, att den måste
förändras för att känna sig hel – utan att reformen ständigt följer den färdigt
upptrampade vägen mot monogamt heteroförhållande och/eller föräldraskap. Det är
en väg som passar vissa, jo, men den enda rätta vägen är det faktiskt inte. Jag
önskar att Apatow i fortsättningen kunde se lite längre än bara över köksbordet
när han gör sina filmer.
Trainwreck
har Finlandspremiär 28 augusti.
Publicerad i Åbo Underrättelser 24 juli 2015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar