Skådespelaren Meryl Streep kommer att finansiera ett nytt manuslabb för kvinnor över 40. Initiativet är särskilt välkommet efter att studier visar att antalet filmer regisserade av kvinnor de senaste 17 åren – bland de 250 filmer som genererat mest pengar i USA – har sjunkit med 2 procent. Förra året var endast 17 av de 250 filmerna regisserade av kvinnor. 17.
Och nej, det är inte för att kvinnor är sämre på att regissera eller för att de inte är intresserade. Det är ett strukturellt problem och tills gapet minskar drastiskt behövs separatistiska initiativ som detta. Att Streeps manuslabb kommer med åldersgräns har också att göra med diversitet. Olika människor berättar olika berättelser. Där påverkar såväl kön, klass, ålder och etnicitet som personliga erfarenheter.
Att få fler kvinnor i en position bakom kameran är också ett led i att försöka få fler kvinnor framför kameran. I betydande roller. I olika åldrar. Åldersdiskriminering är inget nytt inom filmbranschen. Det är som att det finns en oskriven regel att kvinnor måste börja spela någons mamma eller mormor eller en häxa när de fyllt 40 eller 50.
Nyligen gjorde komikern Amy Schumer en sketch om detta i sin komedishow Inside Amy Schumer. I sketchen är Amy ute och länkar och stöter på Tina Fey, Patricia Arquette och Julia Louis Dreyfus. De sitter vid ett dukat bord och dricker vin. De firar nämligen Julias ”sista dag som åtråvärd skådespelare”. De menar att det inte är en viss ålder utan andra saker som avgör när en kvinnlig skådespelare inte längre får roller där hon ligger med den manliga huvudrollsinnehavaren. Det kan vara att bli erbjuden en roll där du tävlar om Jack Nicholson med en yngre kvinna, eller att filmplanschen för din film bara är en bild på ett kök och filmen heter något i stil med ”Vad som än krävs” och ”Hon menar väl”. Ett konkret exempel de ger är Sally Field som i Punchline (1988) spelade Tom Hanks kärleksintresse men sex år senare i Forrest Gump (1994) fick spela hans mamma.
Detta i kontrast till manliga skådespelare som kan spela ”leading man” hela livet ut. I många fall regisserar de sig själva (Clint Eastwood, Woody Allen, Robert Redford, Tom Hanks med flera), vilket också kan ses som bevis på behovet av kvinnor bakom kameran (…).
Russell Crowe menade i början av året att påståendet om att äldre kvinnor inte får attraktiva roller bara är fabricerat av kvinnor i 40-årsåldern som är ledsna över att de inte får spela 20-åringar längre. Han tillade att det bästa en skådis kan göra är att acceptera den kropp hen har och att det inte har med kön att göra. Crowe exemplifierade detta genom att påpeka att han i 50-årsåldern inte kan spela in en ny Gladiator (2000). Men den gode Crowe glömde behändigt bort att han som 42-åring fick spela Marion Cotillards (11 år yngre än Crowe) kärleksintresse i A Good Year (2006) och som 46-åring Elizabeth Banks (10 år yngre än Crowe) man i Next Three Days (2010). Maximus Decimus Meridius må vila i frid, men en viss sorts roller blir tydligen inte ens Russell Crowe för gammal för.
Publicerad i Åbo Underrättelser torsdagen 30 april 2015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar