Nu saknas bara den där fantastiska ateljén där min kreativitet bara flödar och där tavlor, målfärg, anteckningar hastigt skrivna på vad som helst, böcker, manussidor, skulpturer, hittegods och stearinljus nedstoppade i gamla vinflaskor samsas.
Såg på ett halvgammalt Babel-avsnitt och tänkte att Liv Strömqvists arbetsrum ser rätt trevligt ut:
Fortsatte se på Babel och tänkte att Paulo Coelhos arbetsrum ser urtråkigt ut:
Slutade se på Babel. Tänkte på att Tove Janssons ateljé ändå är drömmen:
Hahaha så jag skrattade åt bilden av Coelho, helt bäst. Jag vill också ha Livs ateljé, eller Toves! Aldrig någonsin Paulos!
SvaraRaderaeller hur! en av meningarna med livet är nog att INTE ha ett sånt arbetsrum.
RaderaTanken på en egen ateljé i sig även om jag skulle vara tvungen att kasta ut coelho först, det går fint, alltså jag nöjer mig, medan du försöker ta dig in i toves. Lycka till.
SvaraRaderajo, jag är nog lite mer kräsen helt enkelt. hellre en liten hörna nånstans än dela rum med coelho(s ande).
RaderaDet är nog därför Paulo Coelho alltid verkar leta efter livets mening (eller i alla fall skriva om det), för den verkar inte finnas i hans arbetsrum...
SvaraRaderaboom - exakt så!
Radera