VILSE I DETROIT

I skrivande stund förbereds bronseringen av en Robocop-staty i Detroit. Den är resultatet av en lyckad kickstarterkampanj och ett bevis på att den kultförklarade robotpolisen inte är bortglömd, trots sin debut redan 1987, och två patetiska uppföljare i början av 90-talet.

Men är det verkligen nödvändigt med en nylansering à la Hollywood? Det har, precis som när Total Recall återuppstod förra året, varit den ledande frågan.

Det känns slappt att hävda att nyproduktion i sig gör en film onödig. Tänk på bröderna Coens True Grit, till exempel. En remake den också, men ytterst välspelad och intelligent. Robocop anno 2014 är visserligen onödig, men inte för att den har en förlaga, utan för att den är gjord helt utan djup.

Det är både väntat och smått överraskande. Jag är i alla fall en av dem som naivt hoppades att den nya Robocop skulle förstå att använda sig av Detroits konkurs och göra en mörk och politiskt medveten dystopi. Som det är nu verkar regissör José Padilha närmast omedveten om stadens tragiska öde.

Och inte för att världen behöver fler antihjältar i form av svårmodiga män (Tony Soprano, Don Draper, Bruce Wayne etc.), men det hade varit ett sätt att utmana huvudkaraktären. Den väg man nu valt – att göra polisen Murphy till mer av en familjeman – känns mest halvdant och påklistrat, ett sätt att vinna enkla sympatipoäng. Roboten saknar sin son, då ÄR han en människa!

80-talet vann
Premissen är i grunden densamma som i originalfilmen, men några ändringar har gjorts – året är 2028 och giriga Omnicorp vill att USA ska legalisera robotpoliser. De används redan som ”fredsbevarare” utanför landets gränser, men hemma oroar man sig för deras avsaknad av mänskliga egenskaper. I ett Fox News-inspirerat program orerar och hamrar robotförespråkaren Pat Novak (Samuel L. Jackson) in sitt budskap – sluta vara så robofobiskt, USA!

Alex Murphy (Joel Kinnaman) blir sättet att kringgå lagen. När han utsätts för mordförsök närmar sig Omnicorps chef (Michael Keaton) hans sörjande fru (Abbie Cornish) och låter henne att förstå att Murphys enda chans att överleva är som robotmänniska. Och så förvandlar Dr Dennett Norton (Gary Oldman) Murphy till Robocop, en cyborg med känslor!

Paul Verhoevens Robocop var våldsam och en aning skrattretande, men den gav också en uppriktig känga åt gentrifiering, korruption och privatisering. Padilhas satir går vilse i viljan att uppdatera actionsekvenserna och tekniken. Inte heller där blir det fullträff, det står klart när till och med modellsnygga Kinnaman förvandlas till jättebaby inuti sin hjälm.

Joe Strummer klämmer i med ”I fought the law and the law won” när eftertexterna rullar men sanningen är att 80-talet vann. Med robotlängder.

Robocop (2014)

Regi: José Padilha

Manus:Joshua Zetuner, Edward Neumeier, Michael Miner. 

I rollerna: Joel Kinnaman, Michael Keaton, Gary Oldman, Samuel L. Jackson, Abbie Cornish, Jackie Earle Haley

Publicerad i Hufvudstadsbladet den 14 februari 2014