LUCKA 4-5

"Quentin Tarantino is interested in watching somebody's ear getting cut off; David Lynch is interested in the ear."

Älskade, älskade David Foster Wallace. Han skrev så mycket fantastiskt, sade så mycket klokt. Det här citatet summerar mitt problem med Tarantino och min kärlek för Lynch. 

Tarantino, med undantag för Reservoir Dogs och Pulp Fiction som har en viss kitschig charm, gör filmer som är yta och bara yta. Nu för tiden gör han dessutom samma film hela tiden (Django Unchained är bara en annan version av Inglourious Basterds - samma omförhandling av historia, hämndtematik etc.). Det blir så tråkigt i längden att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Lynch däremot, han är intresserad av mysteriet. Det måste inte ens finnas en lösning (det finns det sällan, vilket frustrerar många men fascinerar mig). Det finns få scener så perfekta som när Fred Madison (Bill Pullman) träffar Mystery Man (Robert Blake) i Lost Highway:

Mystery Man: We've met before, haven't we.

Fred: I don't think so. Where was it you think we met?

Mystery Man: At your house. Don't you remember?

Fred: No. No, I don't. Are you sure?

Mystery Man: Of course. As a matter of fact, I'm there right now.

Fred: What do you mean? You're where right now?

Mystery Man: At your house.

Fred: That's fucking crazy, man.

Mystery Man: Call me. Dial your number. Go ahead.

Andra exempel är hela Club Silencio-avsnittet i Mulholland Drive och när Ben (Dean Stockwell)sjunger Roy Orbisons "In Dreams" i Blue Velvet. Lunch tvingar mig att tänka samtidigt som han ger mig möjligheten att försvinna in i en värld där allt är lite off, lite fel.

Tarantino ger mig sköna soundtracks, rapp dialog och massor av blod. Lynch ger mig ett parallellt universum.

Som bonus (för att det är två luckor i en) kommer här en länk till Harper's Magazine som har lagt ut alla Foster Wallace essäer (som publicerats i tidningen) som pdf på sin hemsida! Rekommenderar särskilt "Shipping Out" (aka "A Supposedly Fun Thing I'll Never Do Again") och "Tennis, Trigonometry, Tornadoes: A Midwestern boyhood". Bägge essäer finns också i finfina samlingen "A Supposedly Fun Thing I'll Never Do Again".

Don't mess with Mystery Man