“Movies are so rarely great art that if we cannot appreciate great trash we have very little reason to be interested in them.”
Det är den legendariska filmkritikern Pauline Kaels ord och de får mig att vilja hoppa upp och ner och skrika "neeeeej!". Men sen lugnar jag mig och börja fundera på hur man kan vända och vrida och svänga på det här. Nej, jag håller inte med om att film är konst så sällan att det knappt är värt att bry sig. Däremot håller jag med om att det finns ett mervärde i att uppskatta riktigt dåligt film. Sådan film som är så dålig att den är bra. Flash Gordon, The Room, Troll 2, Gwendoline - alla horribelt dåliga filmer som är ytterst sevärda. Det är allt där emellan som gör mig trött och uppgiven ibland. Särskilt som filmkritiker. Att orka ha en åsikt om saker som är gjorda helt utan vision och känsla, att de det på allvar. Det är svårt ibland. Därför är jag en oerhört tacksam när de där bra filmerna plötsligt dyker upp. Då är allt plötsligt värt det. Då minns jag varför jag tänker på film som den mest fascinerande och mångfacetterade konstarten som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar