FÖR DE REDAN FRÄLSTA (aka LUCKA 6)

Om det är något jag har svårt för så är det stooora filmer med massor av specialeffekter som handlar om hur världen måste räddas. Av amerikaner. Såklart. Filmer som ofta har premiär på sommaren. För det är då folk vill ha minst substans. Något med solen.

Guillermo del Toros "Pacific Rim" är en sådan film. Men ändå inte. Jo, den är en storfilm med jo, mycket effekter och jo, den handlar absolut om att rädda världen, och jo, det finns några amerikaner i centrum. MEN! Här finns också Mako Mori (Rinko Kikuchi) och några australiensare och ryssar, och en hel den av berättelsen utspelar sig i Hong Kong och så är det inte vilket hot som helst mot världen, och inte vilka hjältar som helst som ska fixa biffen - det är robotar vs. monster. Jaegers vs. Kaijus.

Jag hade inte väntat mig det, ärligt talat, men när de där stora robotarna knytnävade monstren i trynet var jag med. Helt med. Det finns en naiv charm här, en kärlek till materialet och en medvetenhet om att det här är underhållning. Och det är snyggt gjort. Problemet i "Pacific Rim" är alla de minuterna då monstren inte får sig en omgång. Mer specifikt de minuter då någon i filmen öppnar munnen. Dialogen + skådespelarna här är nämligen brutalt endimensionell(a) och skrattretande.

Filmen är ett enda stort Kaiju-homage och de mer insatta jag känner är helt till sig av kärlek. Det är okej. Jag är inte målgruppen. Jag är inte inbjuden. Det betyder dock inte att min kritik skulle vara obefogad. "Det ska vara så" funkar inte för mig när Charlie Hunnam och leker stenblock och Idris Elba säger saker som "Would rather die here, Or in a jaeger?" och "One, don't you ever touch me again. Two, don't you ever touch me again."

Det här är också en film som hyllas för sin starka kvinnliga protagonist och för att USA inte är i centrum för en gångs skull. Men ändå, Mako Mori står i skuggan för sin fadersfigur tills han bestämmer att det är okej för henne att stiga fram, och när det faktiskt gäller så är det den där ena amerikanen som avgör allt. Eh, varför?

“[M]y real hope is that this movie allows for a new generation of kaiju and robot kids that fall in love with giant monsters” menar del Toro. Det låter hur bra som helst, hördu, men nästa gång kanske du kan satsa en liiite på dialogen, va? Och låta en kvinna vara den som trycker på den avgörande knappen. Tack på förhand.

Pacific Rim (2012)

Regi: Guillermo del Toro

Manus: Travis Beachan & Guillermo del Toro

I rollerna: Charlie Hunnam, Rinko Kikuchi, Idris Elba, Ron Perlman

1:32