ETT KUNGLIGT FIASKO

Oliver Hirschbiegel dokumenterade de sista dagarna i Adolf Hitlers liv i intressanta ”Undergången” (Der Untergang, 2004). Nu är det dags för honom att åter igen stiga ner i det biografiska träsket, denna gång med ”Diana”. Det är en film som tar sig an de två sista åren i Prinsessan Dianas liv och särskilt hennes kärleksaffär med läkaren Hasnat Khan. Låter det intressant? Det är det inte. Det är ett fiasko.

Året är 1995 och Diana (Naomi Watts) har nyligen separerat från Prins Charles. På ett sjukhus träffar hon doktor Khan (Naveen Andrews) och fattar genast tycke. En kärleksaffär inleds och hindren hopar sig. Så banalt kunde man sammanfatta ”Diana”.

Banaliteten är främst tack vare Stephen Jeffreys urusla manus (baserat på Kate Snells bok Diana: Her Last Love) och Hirschbiegels ofokuserade berättande. Hur regissören & co. lyckas göra en så karismatisk person som Diana totalt endimensionell och tråkig är ett mysterium, särskilt med en den begåvade skådespelaren Naomi Watts i huvudrollen. Men här fungerar det bara inte. Watts gör vad hon kan, men med det här manuset kommer hon inte undan. Hennes Diana är våpig och jobbig. Om man tittar på den intervju som Diana gjorde för BBC år 1995, som också förekommer kort i ”Diana”, ser man en kvinna med auktoritet och utstrålning. Den personen saknas här.

”Diana” känns också mer som ett nav i den tabloidhysteri som Diana levde med än en film genuint intresserad av henne som person. Det finns en såpig kvalitet som förminskar såväl förhållandets betydelse som Dianas personlighet. Khan har själv kritiserat filmen för att den baseras helt på spekulationer och rykten, och den känslan finns från början till slut.

Det är så att man önskar att någon hade tänkt på att Stephen Frears ”The Queen” (2006) är väldigt mycket mer spännande än till exempel ”The Iron Lady” (2011). Varför? För att ”The Queen” fokuserar på en enda dag snarare än ett helt liv. ”Diana” fokuserar på de två sista åren men till och med det är för mycket. Hade det inte varit så mycket mer intressant att välja bara en dag och sedan verkligen försökt fånga denna kvinna som fascinerar och berör så många människor, även idag, 16 år efter hennes död? För min del är svaret entydigt ja.

Diana (2013)

Regi: Oliver Hirschbiegel

Manus: Stephen Jeffreys efter Kate Snells bok ”Diana: Her Last Love”

I rollerna: Naomi Watts, Naveen Andrews

1:53

Publicerad i Åbo Underrättelser den 8 november 2013.