Streamingtjänsten
Netflix har under sommaren gett oss den nya miniserien Stranger Things. Den är
ett kärleksbrev till 80-talets, tydligt inspirerad av Steven Spielbergs E.T.,
Rob Reiners Stand by Me (baserad på en kortroman av Stephen King) och Goonies.
Serien utspelar sig i den fiktiva staden Hawkins, Indiana och året är 1983. De
nördiga vännerna Will, Mike Lucas och Dustin spelar rollspel i källaren och
allt är precis som vanligt. Men vill försvinner under cykelturen hem och ingen
vet vad som har hänt honom. Samtidigt dyker en flicka upp i sjukhuskläder och
rakat hår. Har hon något med Wills försvinnande att göra? Det är en
underhållande och stundvis skrämmande serie, välspelad och sevärd.
Bland det
bästa med den är att rollen som Wills mamma spelas av Winona Ryder, även hon
något av en 80-talsartefakt. Ryder passar perfekt i rollen som Joyce, något av
en outsider i samhället. Utan att säga för mycket finns en fantastiskt scen där
Ryders karaktär inser att hon kan tala med sin försvunna son genom
julgransbelysningen.
Ryder har
under hela sin karriär både varit och spelat dessa outsiders. Hon gjorde sin
filmdebut som 15-åring i Lucas men genombrottet kom i Tim Burtons Beetlejucie
(1988) om en familj som flyttar in i ett hus där det spökar. Ryder spelade den
gotiska tonårsdottern som kunde se spökena. Filmen ledde henne till den numera
kultförklarade tonårsfilmen Heathers (1988), en svart komedi där hon spelade
mot Christian Slater.
Det sägs
att Ryders agent bad henne tacka nej till rollen eftersom den säkerligen skulle
förstöra hennes karriär. Filmen var visserligen ingen ekonomisk succé men den
gjorde Ryder till den coolaste av tonårsstjärnor. Hon förvaltade detta genom
att återförenas med Burton och spela in Edward Scissorhands (1990) tillsammans
med dåvarande pojkvännen Johnny Depp.
Under
90-talet jobbade Ryder med regissörer som Jim Jarmusch, Martin Scorsese, Woody
Allen och Jean-Pierre Jeunet. Trots att filmerna ofta gjorde sämre ifrån sig än
väntat blev Ryder främst prisad för sina insatser. Under
90-talet gjorde hon också den film som jag starkas förknippar henne med,
nämligen Reality Bites (1994), Ben Stillers ”gen x”-drama om ett gäng vänner
som funderar på vad de ska göra efter studierna.
2001
inträffade sedan något som Ryder med säkerhet kommer att förknippas med resten
av sitt liv. Hon blev fast för stöld av märkeskläder i en butik i Beverly Hills
och dömdes till tillskyddssyn och samhällstjänst för brottet. Därpå
följde en period då Ryder visserligen dök upp i några filmer men i princip höll
sig borta från rampljuset. I en intervju i The New York Times (14/7) påpekar
hon att detta också sammanföll med att hon fyllde 30 och plötsligt visste inte
Hollywood vad de skulle göra med henne: ”I went from weirdo teenager to pixie waif to
them not knowing what the hell to do with me”. Det var först i
Darren Aronofskys Black Swan, där Ryder spelade en bitter föredetta ballerina,
som hon kände att hon fick en roll som passade henne igen.
Med
Stranger Things och förra årets Show Me A Hero (HBO) har Ryder visat att hon är
mer än redo att återerövra våra hjärtan, bara hon ges rätt roller. Nu viskas det dessutom
om en uppföljare till Beetlejuice, nästan 30 år efter den första. Det är ett
riskabelt projekt, men jag är hoppfull och jag tar alla chanser jag får när det
gäller Winona.
Publicerad i Åbo Underrättelser 29 juli 2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar