B-filmskungen + Poe = sant

I stunder har våren redan kommit till Malmö, men fortsättningsvis fylls de flesta dagarna av ändlöst regn, hagel och kastvindar (den skånska versionen av takatalvi). Då passar det bra att krypa ner under en filt och låta sig underhållas av Kungen av B-filmer – Roger Corman.

Särskilt härlig är hans serie av åtta filmer baserade på Edgar Allan Poes verk. Ja, eller inspirerade är kanske ett mer passande ord för Corman, fem av åtta gånger tillsammans med manusförfattaren Richard Matheson, har tagit sig rejäla friheter med materialet. En av filmerna, The Haunted Palace, är i själva verket inspirerad av H.P. Lovecrafts The Case of Charles Dexter Ward, men filmens titel är plockad ur en dikt av Poe. Det räcker.

Av de åtta filmerna i serien är The Raven från 1963 min favorit. Den är den kanske mest renodlade komedin i serien. Här spelar Vincent Price (huvudrollsinnehavare i samtliga Poefilmer förutom The Premature Burial) den sörjande änklingen och icke-utövande magikern Dr. Erasmus Craven, som får besök av en talande korp. Korpen visar sig vara magikern Bedlo (spelad av Peter Lorre) som förvandlats av den onda Dr. Scarabus (Boris Karloff, mest känd som Frankensteins monster). De bestämmer sig för att besöka Scarabus - Bedlo för hämnd och Craven för att leta efter sin döda frus spöke, som Bedlo säger sig ha sett i Scarabus slott. Här riktigt trängs regnstormarna, åskmullret och källarvalven med kitschiga specialeffekter, teatralisk dialog och skrik.

Även en ung Jack Nicholson dyker upp, i en av sina tidigaste roller, som Bedlos son Rexford. Nicholson är en av många vars karriär startade hos Corman. Även regissörerna Martin Scorsese, Francis Ford Coppola, Ron Howard och James Cameron började med att jobba för/med Corman.

Det finns en hel del berättelser om Cormans snabba inspelningar, om beslutsamheten att maxa användningen av skådespelare och inspelningsplatser. En story är att Corman blev klar med inspelningen av The Raven två dagar i förtid och då raskt gjorde filmen The Terror (1963) med samma skådespelare och samma scenografi. Snarlikt ryktas det om att Little Shop of Horrors (1960) också spelades in på två dagar, efter att Corman och manusförfattaren Charles B. Griffith spånat scenarion för en horrorkomedi på en restaurant där Sally Kellerman (som 10 år senare Oscarsnominerades för sin roll i Robert Altmans M*A*S*H) jobbade. Och för Poefilmatiseringen The Masque of the Red Death (1964) fick Corman ”ärva” lite scenografi från Peter Glenvilles historiska drama Becket – eller var det för den åttonde och sista Poefilmen The Tomb of Ligeia? Versionerna är många när det gäller Corman.

Corman avslutade sin egen intensiva period av regisserande redan 1971 med Von Richthofen and Brown. Det var tänkt som en ettårig paus men så grundade Corman sitt produktionsbolag New World och så fanns det helt enkelt inte tid. Sedan dess endast återvänt till regissörsstolen endast en gång, med Frankenstein Unbound (1990). Han har däremot fortsatt vara en aktiv producent och har hittills i karriären producerat över 300 filmer. Så det kan fortsätta regna ett tag till, det finns filmer att ta av.

Publicerad i Åbo Underrättelser 29 april 2016.