Eftermäle

Nästan ännu roligare än att stiga upp halv tre på natten och följa Oscarsgalan live är att ha åsikter om den efteråt. Talen, värden, montagen, kläderna! Vann rätt film? Vilken var den största överraskningen? För att sammanfatta ”White People’s Choice Awards” som värden Chris Rock kallade filmfesten, är här en plus- och minuslista.

+ Chris Rocks öppningsmonolog var något ojämn. Smart och svidande satir samsades med skämt om hur svarta förr i tiden inte hade tid att vara upprörda över Oscarsgalan eftersom de hade riktiga problem, som att de blev lynchade och våldtagna – ett skämt som simultant förminskar de svartas situation i USA idag och nedvärderar Hollywoods diversitetsproblem. Trots detta gjorde Rock ett minnesvärt intryck och såg till att #Oscarsowhite var det genomgående temat för hela galan. Även Oscarsordföranden Cheryl Boone Isaacs valde att tydligt fokusera på kontroversen i sitt årliga tal.

+ Det verkade blir en gala utan större överraskningar, men så vann Mark Rylance bästa manliga biroll och slog storfavoriten Sylvester Stallone, och Spotlight tog hem bästa film framför näsan på The Revenant, något som många (bland annat jag) hade hoppats men inte helt vågat tro.

+ George Miller blev utan Oscars i de tyngre kategorierna men Mad Max: Fury Road sopade golvet med konkurrenterna i de tekniska kategorierna och med sina sex statyetter var filmen kvällens stora vinnare, rent kvantitativt.

+ Coolast klädd var Jenny Beavan, vinnare av bästa kostym för Mad Max: Fury Road, som rockade en fejkläderjacka med Fury Road-inspirerat glittertryck och en randig skarf. Sällan har någon sett så självsäker ut på en Oscarsgala!

- För att vara en gala så medveten om sitt diversitetsproblem var den förvånansvärt tondöv gällande all annan sorts diskriminering än den riktad mot svarta. Både Chris Rock och presentatören Sasha Baron Cohen (som karaktären Ali G) stod för stereotypa skämt om asiater, tydligen inte medvetna om att endast 1 % av alla huvudroller i Hollywood går till skådespelare med asiatiskt påbrå.

- Musiken som orkestern spelade för att få tyst på vinnarna var i år Wagners Valkyriornas ritt. Kändes extra osmakligt då den användes för att spela av László Nemes, vinnare av bästa utländska film för det ungerska Holocaustdramat Son of Saul.

- Endast tre av de fem nominerade artisterna för bästa låt erbjöds framföra sina sånger. De som inte ansågs underhållande nog var Anohni (den andra transpersonen någonsin att nomineras) och den sydkoreanska sångerskan Sumi Jo. Att sedan en av historiens sämsta Bondlåtar, ”Writing’s on the Wall” framförd av Sam Smith, gick och vann cementerar bästa låt som årets mesta ”skaka på huvudet och sucka”-kategori.

Publicerad i Åbo Underrättelser 4 mars 2016.