Det händer igen. Tv-serien Twin Peaks har återuppstått och alla vänder
blicken mot det lilla samhället som för över 25 år sedan skakades av Laura
Palmers död. Där Agent Dale Cooper drack starkt svart kaffe och Bob lurade
bakom vardagsrumssoffan. Där det fanns idel mörker bakom den besynnerliga ytan.
Det är både samma värld och en helt annan vi får stiga in i ett
kvartssekel senare. Lynch har varit väldigt förtegen om handlingen och det är
både typiskt och förståeligt. Här gäller det att hitta balansen mellan nostalgi
och utveckling. ”Är det här framtiden eller det förflutna?” frågar den enarmade
mannen i det röda rummet, och det är den frågan vi som publik också får tampas
med. Är detta Twin Peaks så som vi minns det eller något helt annat, besläktat,
nytt?
Som uppladdning inför Twin Peaks: The Return visade en av Malmös
biografer några äldre filmer av Lynch. Jag fick således chansen att se min
absoluta favoritfilm Mulholland Drive på bio igen, för första gången sedan
premiären 2001. Upplevelsen sitter i, och jag märker att trots återbesöket i
Twin Peaks är en del av mig kvar på Mulholland Drive. Där en svart limousine
långsamt tar sig fram i kvällsmörkret. Där en kvinna med minnesförlust möter en
skådespelerska med stora drömmar. Där identiteter förskjuts och smälter samman.
Där det finns idel mörker bakom den hoppfulla ytan.
Mulholland Drive är inte så långt ifrån Twin Peaks. Hos Lynch länkas
platserna ihop av den distinkta dialogen, tonen, mörkret och framförallt
musiken, signerad Angelo Badalamenti. Han har en diger erfarenhet av att jobba
tillsammans med Lynch – faktiskt har han gjort musiken till sex av tio
Lynchfilmer samt webbserien Rabbits och alla säsonger av Twin Peaks.
Från början anställdes han som röstcoach åt Isabella Rossellini när
Lynch filmade Blue Velvet. Tanken var att Rossellini skulle sjunga en version
av Tim Buckleys Song to the Siren. Lynch var inspirerad av This Mortal Coils
cover men lyckades aldrig få rättigheterna. Lynch och Badalamenti skrev
istället Mysteries of Love tillsammans och Badalamenti fick rollen som pianist.
Och Song to the Siren – den hamnade i Lost Highway istället, signerad just This
Mortal Coil.
Mulholland Drive var också ämnad för TV från
början. Lynch filmade den som ett 90-minuter långt pilotavsnitt för en tv-serie
men då ingen ville köpa den skrev han om manuset och fortsatte filma. Enligt
Sherilyn Fenn, som spelar Audrey Horne i Twin Peaks, var premissen för
Mulholland Drive först tänkt som en spin off-film med Audrey Horne i huvudrollen.
Men det usla mottagandet som filmen Twin Peaks: Fire Walk With Me fick gjorde
att Lynch skrotade alla liknande planer. Låt oss hoppas att Audrey får leva
vidare i nya Twin Peaks istället, och att resultatet är minst lika
nervkittlande som färden längs Mulholland Drive.
Publicerad i Åbo Underrättelser 26 maj 2017.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar