Jenny Slate. Länge var det ett namn jag kände till men inte kunde placera. Jenny Slate. Överallt nämndes hon. Jenny Slate. Blev kickad från SNL. Jenny Slate. Med i nya FX-serien Married. Jenny Slate. Huvudrollen i nya filmen Obvious Child. Jenny Slate.
Och sen fattade jag: Mona Lisa i Parks & Recreation! Min absoluta hatkaraktär! Och genast var jag tvungen att omvärdera allt jag hade hört och läst. Jag ville fortfarande se Obvious Child för den verkade intressant (hörde t.ex. en jättebra intervju med Slate och regissören Gillian Robespierre på NPR) men jag ville inte se en hel film med Mona Lisa!
Tur för mig så undervärderade jag Jenny Slate helt grymt. Hon är en fantastisk skådespelare och Obvious Child är sjukt bra, mycket på grund av henne!
Slate spelar Donna, en ståuppare som blir dumpad av sin pojkvän och efter ett reboundigt one nigt stand blir gravid. det bästa med filmen är att den inte handlar om Donnas funderingar kring om hon ska behålla barnet eller inte! Det är tack och lov inte en sån film. inga moralprediktingar här inte! Nej den handlar om att vara nästan 30 och fundera på vad man vill, om att träffa nån men inte vara säker på vad det är eller vad man vill att det ska vara, om att vara ståuppare, om att vara människa etc. Den är otroligt rolig men också fin och underlig.
Och Gaby Hoffmann är med och är cool. Och Paul Simon sjunger "I'm accustomed to a smooth ride / Or maybe I'm a dog who's lost it's bite".
tisdag 28 oktober 2014
söndag 19 oktober 2014
NÅGRA TANKAR OM GONE GIRL
Såg Gone Girl för ett tag sedan.
Älskade boken. Älskade inte filmen. Men jag tyckte inte illa om den heller. Rosamund Pike var helt lysande och hypnotiskt Hitchcock-inspirerad som Amy medan Ben Afflecks alla brister som skådespelare gjorde att han var en rätt bra Nick. Det som störde mig mest var nog att filmen, till skillnad från boken, i princip tog Nicks parti filmen igenom, han var den dominerande protagonisten. Så är det inte i boken.
Det fanns också ett fint birollsgalleri, särskilt Tyler Perry, Kim Dickens och Carrie Coon. Neil Patrick Harris däremot kändes som ett udda val för Desi.
David Fincher har gjort en ytterst kompetent (och underhållande!) film med ett mörkt och svalt bildlandskap, men jag undrar om den inte skulle ha varit ännu bättre om jag inte hade läst boken, inte hade något att jämföra med? Med det sagt skulle jag dock rekommendera alla att läsa boken framom att se filmen.
Plus - någon smart typ på internet noterande följande: in this movie Ben Affleck is actually Chasing Amy. Höhö.
Älskade boken. Älskade inte filmen. Men jag tyckte inte illa om den heller. Rosamund Pike var helt lysande och hypnotiskt Hitchcock-inspirerad som Amy medan Ben Afflecks alla brister som skådespelare gjorde att han var en rätt bra Nick. Det som störde mig mest var nog att filmen, till skillnad från boken, i princip tog Nicks parti filmen igenom, han var den dominerande protagonisten. Så är det inte i boken.
Det fanns också ett fint birollsgalleri, särskilt Tyler Perry, Kim Dickens och Carrie Coon. Neil Patrick Harris däremot kändes som ett udda val för Desi.
David Fincher har gjort en ytterst kompetent (och underhållande!) film med ett mörkt och svalt bildlandskap, men jag undrar om den inte skulle ha varit ännu bättre om jag inte hade läst boken, inte hade något att jämföra med? Med det sagt skulle jag dock rekommendera alla att läsa boken framom att se filmen.
Plus - någon smart typ på internet noterande följande: in this movie Ben Affleck is actually Chasing Amy. Höhö.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)