tag:blogger.com,1999:blog-61093244438282173682024-03-13T20:24:44.789+02:00No Hey BananazAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.comBlogger152125tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-75081365406261680022017-08-25T12:49:00.003+03:002017-08-25T12:49:31.413+03:00Äntligen amasoner!<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">När mastodontfilmen Batman v. Superman
nådde biografer förra året valde jag att avstå filmen. Jag är inte så förtjust
i den mörka, tunga värld som DC Comics bygger upp – jag föredrar Marvels
glimten-i-ögat-filmer. Men när karaktären Wonder Woman nu äntligen har förärats
en egen film (hade premiär i Finland 2 juni) kunde jag inte låta bli att ta en
titt på Batman v. Superman. Det är ändå där Diana Prince (Gal Gadot) gör sin
smygentré. Om filmen i övrig var precis så tungrodd som jag hade förväntat mig
var jag desto mer imponerad av Gadot. Mina farhågor gällande Wonder Womans egen
film, regisserad av Patty Jenkins, (allt från ”tänk om den är riktigt dålig”
till ”om den floppar kommer kvinnor aldrig mer att få regissera eller ha
huvudrollen i storfilmer”) förbyttes till försiktig förhoppning.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Jag blev inte heller besviken. Wonder
Woman är varken banbrytande i sitt berättande eller felfri som film, men den är
DC:s bästa hittills och (ännu) ett bevis för att den skeva könsfördelningen
både framför och bakom kameran inte längre kan motiveras med unkna idéer om
kvalitet och säljkraft. Och att få se en kompetent storbudgetfilm av och med
kvinnor var häftigt, så är det bara. Jag överrumplades verkligen av hur tagen
jag blev när Diana första gången visar sig i sin ikoniska Wonder Woman-kostym
och korsar ett ingenmansland mellan brittiska och tyska soldaterna för att
komma åt en by med civila. Hur hon inte behövde vara någons sidekick, hur hon
fick vara Diana.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Av den anledning blev jag väldigt glad
när jag hörde att biografen Alamo Drafthouse i Austin, Texas hade bestämde sig
för att en av Wonder Woman-visningarna skulle vara reserverad för enbart personer
som identifierar sig som kvinnor. Även bland personalen skulle alla vara
kvinnor just under den visningen. Idén var att på så vis hylla en karaktär som
har betytt mycket för kvinnor ända sedan hon skapades på 40-talet och som ofta hyllas
som en feministisk ikon.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Men när specialvisningen offentliggjordes
fylldes biografens Facebook-sida snabbt med extremt indignerade män som valde
att se det som ett uttryck för diskriminering att en (1) visning inte var ämnad
för dem. Var fanns ”endast för män”-visningen undrade de upprört. Det här om
något var väl ändå sexism!<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Flera lämnade in officiella klagomål
till staden och hotade att stämma. En man, Richard A. Ameduri, skickade brev
till Austins borgmästare där han inte bara hotade med att aldrig mer besöka
staden men också menade att hela idén med en kvinnlig hjälte är falsk eftersom
kvinnor aldrig har uppfunnit något någonsin. ”Bry dig inte om att svara, för
jag är säker på att din feghet inte kommer att generera något värt att läsa”
avslutade han brevet. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span lang="SV">Men borgmästaren Steve Adler kom definitivt
med ett svar värt att läsa. På stadens hemsida publicerade han både Ameduris
brev och sitt eget svar. Adler beklagade att Ameduris mailkonto helt klart hade
hackats av en hotfull och sexistisk person. Vilken annan förklaring kunde det
finnas? Adler uppmanade honom är åtgärda säkerhetsproblemen snarast. Vad
pinsamt det skulle vara, om folk verkligen trodde att Ameduri inte visste att
kvinnor har uppfunnit till exempel injektionssprutan, brandstegen, solvärme, </span><span lang="SV" style="background-color: white; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; color: black;">kommunikationssystem
som bland annat har lagt grunden till dagens Wi-Fi och GPS-system, och öl.</span><span lang="SV"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Visningen på Alamo då? Ja, den sålde
slut på bara några timmar och biografen lade in en till specialvisning. Den
sålde också slut. Så även ett liknande evenemang på Alamo i Brooklyn, New York.
Jag önskar att jag också hade fått se filmen just så. Omringad av amasoner.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i>Publicerad i Åbo Underrättelser 9 juni 2017.</i></span></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-43407716873016264422017-05-30T15:17:00.001+03:002017-05-30T15:17:16.892+03:00Lynch Lynch Lynch<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Det händer igen. Tv-serien Twin Peaks har återuppstått och alla vänder
blicken mot det lilla samhället som för över 25 år sedan skakades av Laura
Palmers död. Där Agent Dale Cooper drack starkt svart kaffe och Bob lurade
bakom vardagsrumssoffan. Där det fanns idel mörker bakom den besynnerliga ytan.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Det är både samma värld och en helt annan vi får stiga in i ett
kvartssekel senare. Lynch har varit väldigt förtegen om handlingen och det är
både typiskt och förståeligt. Här gäller det att hitta balansen mellan nostalgi
och utveckling. ”Är det här framtiden eller det förflutna?” frågar den enarmade
mannen i det röda rummet, och det är den frågan vi som publik också får tampas
med. Är detta Twin Peaks så som vi minns det eller något helt annat, besläktat,
nytt?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Som uppladdning inför Twin Peaks: The Return visade en av Malmös
biografer några äldre filmer av Lynch. Jag fick således chansen att se min
absoluta favoritfilm Mulholland Drive på bio igen, för första gången sedan
premiären 2001. Upplevelsen sitter i, och jag märker att trots återbesöket i
Twin Peaks är en del av mig kvar på Mulholland Drive. Där en svart limousine
långsamt tar sig fram i kvällsmörkret. Där en kvinna med minnesförlust möter en
skådespelerska med stora drömmar. Där identiteter förskjuts och smälter samman.
Där det finns idel mörker bakom den hoppfulla ytan.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Mulholland Drive är inte så långt ifrån Twin Peaks. Hos Lynch länkas
platserna ihop av den distinkta dialogen, tonen, mörkret och framförallt
musiken, signerad Angelo Badalamenti. Han har en diger erfarenhet av att jobba
tillsammans med Lynch – faktiskt har han gjort musiken till sex av tio
Lynchfilmer samt webbserien Rabbits och alla säsonger av Twin Peaks. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Från början anställdes han som röstcoach åt Isabella Rossellini när
Lynch filmade Blue Velvet. Tanken var att Rossellini skulle sjunga en version
av Tim Buckleys Song to the Siren. Lynch var inspirerad av This Mortal Coils
cover men lyckades aldrig få rättigheterna. Lynch och Badalamenti skrev
istället Mysteries of Love tillsammans och Badalamenti fick rollen som pianist.
Och Song to the Siren – den hamnade i Lost Highway istället, signerad just This
Mortal Coil.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 308.8pt; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 308.8pt; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Mulholland Drive var också ämnad för TV från
början. Lynch filmade den som ett 90-minuter långt pilotavsnitt för en tv-serie
men då ingen ville köpa den skrev han om manuset och fortsatte filma. Enligt
Sherilyn Fenn, som spelar Audrey Horne i Twin Peaks, var premissen för
Mulholland Drive först tänkt som en spin off-film med Audrey Horne i huvudrollen.
Men det usla mottagandet som filmen Twin Peaks: Fire Walk With Me fick gjorde
att Lynch skrotade alla liknande planer. Låt oss hoppas att Audrey får leva
vidare i nya Twin Peaks istället, och att resultatet är minst lika
nervkittlande som färden längs Mulholland Drive.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 308.8pt; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<i style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;"><br /></i></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 308.8pt; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<i style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">Publicerad i Åbo Underrättelser 26 maj 2017.</i></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-35802735381911563262017-05-17T10:59:00.000+03:002017-05-17T10:59:03.367+03:00Isabelle Huppert, 12 poäng<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>EN-US</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>JA</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
<w:UseFELayout/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="276">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Det är den tiden på året, då Europa samlas kring det som förenar oss
alla: dålig musik och underliga scenshower. Fenomenet som stavas Eurovisionen.
Semifinalerna är avklarade och finalisterna är redo för finalen imorgon. Men
för den som vill ladda inför festen med en film eller två är det relativt
svårt. Filmerna om Eurovisionen är nämligen nästintill obefintliga.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Kanske för att evenemanget i sig är ett sådant spektakel att det är
svårt att överträffa. Här samlas nämligen alla möjliga känslolägen och
karaktärer. I år finns översvallande ballader, en gorilla, en man med ett
hästhuvud, rekvisita i form av en långa fläta, rumänsk joddelsång och en svensk
Dressman-reklam. Utöver det har vi ett stående inslag av kompisröstande, en och
annan skandal och lite politiskt drama. Eurovisionen är som ett hopkok av de
flesta filmgenrer, med höjdpunkter och bottennapp sida vid sida. Hur skulle
filmen någonsin kunna förmedla eller överträffa det?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Förutom några ”dokumentärer” i PR-syfte (typ Fairytale The Movie om
Alexander Rybaks år efter vinsten i ESC) finns egentligen bara Susanne Biers
Livet är en schlager (2000) med manus av Jonas Gardell. Filmen fokuserar på
fyrabarnsmamman Mona (Helena Bergström) som är besatt av schlagermusik. Hon
jobbar som personlig assistent åt David (Jonas Karlsson) som har cerebral
pares. Han spelar upp ett musikstycke för Mona, som i sin tur skriver text till
musiken och skickar in den till de svenska uttagningarna för ESC mot Davids
vilja. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><span lang="SV">Men så dyker den franska romantiska komedin Souvenir (2016) upp från
ingenstans. Det är en av dessa filmer att se och förundras över att den alls
blivit till. Isabelle Huppert, av alla människor, spelar Liliane – en uttråkad
kvinna vars liv består av monotont arbete på en pathéfabrik och ensamma kvällar
framför tv:n med en drink i handen. Men hon har ett förflutet som sångerskan
Laura som gjorde stor succé i Eurovisionen för Frankrike för många år sedan.
Hon kom tvåa, slagen endast av ABBA. Inte fy skam det. (Men ändå, som en av
hennes medarbetare säger när sanningen om hennes identitet uppdagas: du </span><span lang="SV">borde ha vunnit men de
fuskade säkert, svenskarna!)<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><span lang="SV">I filmen är det den unga
boxaren Jean (</span><span style="background: white; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Kévin
Azaïs</span><span lang="SV">) som
återupptäcker Liliane och övertalar henne att göra comeback som Laura, först
inför boxningsklubben och halventusiastiska pensionärer på ett äldreboende. Sedan:
den franska eurovisionsuttagningen. </span><span lang="SV"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Filmen är sockervadd, så tunn att den knappt skulle finnas vore det
inte för Hupperts charm och utstrålning. Och comeback-sången Joli Garçon är ett
riktigt örhänge. Ja, faktiskt skulle sången få min röst i årets tävling om
Isabelle Huppert framförde den. Men så är jag också svag för lätta, smått
smöriga franska bagateller, både i musik- och filmform. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<i><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Publicerad i Åbo Underrättelser 12 maj 2017.</span></i></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-32427708854520869732017-05-16T11:01:00.000+03:002017-05-16T11:01:30.295+03:00The Real American Horror Story<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Jordan Peele är främst känd som ena halvan i humorduon Key & Peele,
vars sketchkomedishow med samma namn fokuserade mycket på rasism, fördomar och samhällsnormer.
Nu långfilmsdebuterar han med Get Out (finländsk premiär 5 maj).</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">I centrum hittar vi Chris (Daniel Kaluuya) som tillsammans med sin
flickvän Rose (Allison Williams) ska träffa hennes föräldrar för första gången.
Att träffa släkten är alltid potentiellt obekvämt men än mer illa till mods
känner sig Chris när han inser att föräldrarna inte vet att han är svart. ”Oroa
dig inte, mina föräldrar är inte rasister” säger Rose och menar att hennes
pappa skulle ha röstat på Obama en tredje gång om han bara kunnat. Men Chris
vet att vardagsrasismen lever väl även hos vita, välmenande liberaler. Ja,
kanske alldeles särskilt väl hos just dem. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Premissen känns igen från Stanley Kramers dramakomedi Guess Who’s
Coming to Dinner (1967), men regissören och manusförfattaren Peele har andra
planer för Get Out. Istället för ett lättsamt drama med ett budskap bjuds vi på
en regelrätt skräckfilm, och en riktigt bra sådan dessutom. Men Peele nöjer sig
inte med det – det finns en orsak till att han själv kallar filmen för en
socialthriller – utan väver in bitande satir och samhällskritik i varje scen. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Det markanta med Get Out är just det, att den inte är det ena eller det
andra utan allt samtidigt: en bitande social kritik och en effektiv,
underhållande thriller med komiska inslag. Dessa olika grepp tar inte ut varandra
utan samverkar för att skapa en film där det är nästintill omöjligt att komma
åt precis alla dimensioner under en och samma visning. Det är en film att se om.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">I en intervju med Terry Gross på NPR påpekar Peele att de bästa och
mest effektiva skräckfilmerna alltid bottnar i en verklig rädsla. I en amerikansk
kontext finns det filmer som undersöker alla sorters skräck förutom just
etnicitet i en modern kontext. Peele såg ett tomrum som behövde fyllas.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Att vara svart i USA är att ständigt få höra att en ser rasism där den
inte finns. Peele ville därför göra en film där publiken oberoende av etnicitet
ständigt medvetandegörs om de mikroaggressioner och alluderingar till etnicitet
som Chris utsätts för, och som i förlängningen är en del av vardagen för rasifierade.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">I sin recension av Get Out skrev Alonso Duralde att Get Out handlar om
svarta människors rädsla för vita människors rädsla för svarta människor. Det
är ytterst smart att använda sig av skräckfilmens konventioner för att utforska
just detta. Det är en genre som allt som oftast porträtterar vita kvinnor som
oskyldiga överlevare och svarta män som statister, mördade redan under filmens
första 10 minuter. Amy Nicholson sammanfattar det väl i sin recension av Get
Out: i de flesta slasherfilmer skulle en kille som Chris dö först, men Peele
tar fasta på hur klichén fått allt om bakfoten – unga svarta män vet definitivt
att deras liv är i fara från första stund.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Därför är också inledningsscenen i Get Out så genial och tongivande: en
människa går ensam på en mörk gata i ett område hen inte känner till. Men här
är det inte en vit kvinna i ett slumområde utan en svart man i ett vitt,
välbärgat villaområde. En bil kör förbi, saktar ner. Tankarna går till Trayvon
Martin – 17-åringen som sköts ihjäl i ett grindsamhälle i Florida – och faran
är alldeles skrämmande påtaglig, verklig och befogad.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></span></div>
<i style="text-align: justify;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Publicerad i Åbo Underrättelser 28 april 2017.</span></i>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-16573857319989012302017-03-26T08:00:00.000+03:002017-03-26T08:00:06.962+03:00Illa åldrande Kong<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Jag minns när jag såg Peter Jacksons version av King Kong första gången.
Jag gick i gymnasiet och cyklade till biografen i Iso Omena för se den i en
nästan tom biosalong. Jag hade sovit mig genom Jacksons första Sagan om
ringen-film och undvikit de två efterföljande, men ändå förstod jag att Jackson
var någon som kunde blåsa liv i Kong, som kunde leverera något stort, något
episkt. Och jag minns att jag var imponerad, av effekterna, av Kong.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Det här var 2005 och filmvärlden var främst intresserad av
specialeffekter. Vad var möjligt, vilka gränser gick att tänja. Och Jackson var
en som tänjde, särskilt gällande motion capture, alltså lagringen av rörelser
för att få datagjorda karaktärer att röra sig som riktiga människor eller djur.
Kong spelades därför av Andy Serkis, redan då känd som Gollum från Jacksons Tolkien-universum.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Andra gången jag såg Jacksons jätteapa var för bara några dagar sedan.
Den nya Kong: Skull Island fick en vän till mig att återbesöka Jacksons version
och efteråt bad han mig ta en titt. Var det bara han som tyckte att det var
rent ut sagt omöjligt att se om den? Jag tittade och kunde snabbt konstatera
att han hade rätt. Filmen hade åldrats allt annat än väl.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Specialeffekterna, som mitt tonårsjag hade imponerats så av, påminde
mig om äldre filmer där karaktärerna sitter i en bil och vägen syns som en film
bakom dem. Det var plötsligt helt övertydligt att skådespelarna hade spelat in
sina scener framför en green screen. Jämfört med den nyaste Kong-filmen såg det
verkligt billigt ut. Det var även mycket annat med Jacksons film som förvirrade
mig. Kameraarbetet är ojämnt, tonen pendlar mellan pampigt allvar och
buskishumor, den är evighetslång: det tar dem över en timme att ens komma fram till
dödskalleön! Allt detta hade jag glömt.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Det fick mig att fundera på Kong: Skull Island. Än en gång imponerades
jag av effekterna, av Kong och hans kamp mot de övriga djuren på ön. Men resten
då? Kommer jag att se om filmen om 12 år och ha samma reaktion som med Jacksons
version? Risken finns. Kongs förbannelse är nämligen att berättelsen inte är
lika intressant som fenomenet i sig. Det betyder att varje ny installation
uppdaterar apan och effekterna, medan ramberättelsen är i det närmaste
reaktionär. Karaktärgalleriet är ständigt någon variant av den skjutglada, den
giriga, den smågalna, den sensibla, Kvinnan, Kong. Ingredienserna varierar -
Kong är antingen monster eller antihjälte - men soppan är densamma.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Trots detta har Kong levt ett imponerande långt filmliv. Den ikoniska
jätteapan gjorde sin filmdebut redan 1933 efter att ha skapats av Merian C.
Cooper, en man som på grund av sin livslånga fascination för gorillor ville
göra en ”terror gorilla picture”. Eftersom Cooper tyckte om slagkraftiga ord som
började på bokstaven k fick apan heta Kong och resultatet blev den numera
legendariska King Kong. Därefter har det genom filmhistorien gjorts flertalet
nyfilmatiseringar och sidoprojekt. Och intresset för Kong verkar inte svalna,
tvärtom. Redan om tre år får vi en ny chans att evaluera specialeffekterna
kring Kong. Då ska Godzilla vs. Kong realiseras. Min totalt riskfria gissning
är att effekterna kommer att vinna över handling även här.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i>Publicerad i Åbo Underrättelser 24 mars 2017.</i></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-45929322671475470842017-03-25T11:30:00.000+02:002017-03-25T11:30:17.224+02:00Beauty and the Beast<span style="background-color: white; color: #1d2129; letter-spacing: -0.23999999463558197px;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Såg nyversionen av Beauty and the Beast.</span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="background-color: white; color: #1d2129; letter-spacing: -0.23999999463558197px;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></span>
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><span style="background-color: white; color: #1d2129; letter-spacing: -0.23999999463558197px;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">I sin recension i The New Yorker skrev Anthony Lane "</span></span><span style="color: #121212; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Still, the sheer dexterity is overwhelming, and only the sternest viewer will be able to resist the onslaught of such thoroughly marketed magic. Beauty and the Beast is delectably done; when it’s over, though, and when the spell is snapped, it melts away, like cotton candy on the tongue."</span></span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><span style="color: #121212; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></span>
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">
</span>
<span style="color: #121212; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Jag tror att jag kanske hör till kategorin "sternest viewer" för jag kände mig mycket oimponerad av filmen. Allt den åstadkom var att få mig att vilja se den animerade versionen istället. Det som var lika var sämre och det som hade lagts till var inte bra nog. </span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="color: #121212; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="color: #121212; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Visst var det stundvis kittlande att få höra de gamla sångerna igen, scenen där de dansar var vacker </span></span></span><span style="color: #121212; font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">och Emma Thompson var charmig som alltid</span><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="color: #121212; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"> MEN </span><span style="color: #121212;">Emma Watson var mer kompetent än intressant, jag hade svårt att se att det fanns någon kemi mellan henne och Odjuret alls, </span></span><span style="color: #121212; font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">Gaston var än mer störande, Le Fou överdriven, backstoryn onödig (Paris? What?), tingen (klockan, kandelabern etc.) oändligt mycket mindre charmiga och sångerna sjungna med mindre känsla än i den animerade filmen.</span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="color: #121212; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><span style="background-color: white; color: #1d2129; letter-spacing: -0.23999999463558197px;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Och som jag redan skrev på FB: det värsta med Skönheten och odjuret är det olyckliga slutet. Gråter varje gång odjuret förvandlas till den där tråkiga, charmlösa prinsen.</span></span></span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span>
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://thenerdfu.com/wp-content/uploads/2016/11/BeautyandtheBeast-2017-Cover.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><img border="0" src="http://thenerdfu.com/wp-content/uploads/2016/11/BeautyandtheBeast-2017-Cover.jpeg" height="200" width="400" /></span></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-25652818013157576292017-03-24T09:00:00.000+02:002017-03-24T09:00:05.094+02:00Hell or High Water, Hidden Figures, Tom of Finland<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Några filmer jag sett:</span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;"><u>Hell or High Water</u></span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">En modern western/thriller fylld av överraskningar. Ben Foster och Chris Pine spelar bröder som rånar banker, men varför - det får vi inte veta från början. I hasorna har de </span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">Jeff Bridges </span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">nästan-pensionerade polis. En förvånansvärt lågmäld och mångbottnad film som pumpar nytt liv in i den ganska slitna westerngenren. Rekommenderas!</span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><u>Hidden Figures</u></span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Åh vad jag tyckte om den här filmen! </span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">Produktionsmässigt är den ytterst konventionell och märkbart slätstruken, men Taraji P. Henson, Octavia Spencer och Janelle Monáe fyller den med så mycket liv att den fullständigt vibrerar när de får spelar ut hela sitt register. En fascinerande sannsaga som tyvärr Hollywoodifierats onödigt mycket (inklusive Kevin Costner som totalt onödig White Savior) men som förblir en viktig påminnelse om hur många många öden som förblivit osedda. </span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">Så nära feelgood en film om rasism och sexism kan komma. </span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;"><br /></span>
<u style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">Tom of Finland</u></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">En finsk blockbuster - om det finns sådana. Berättelsen om Touko Laaksonen </span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">är långt en enmansshow av Pekka Strang som spelar mjukt och tillbakahållet. </span><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Dome Karukoski regisserar med säker hand men filmen verkar ibland osäker på vilken berättelse den vill berätta. </span></span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">Det göra att den ibland känns ofokuserad, lite för bred i sitt tilltal och lite för lång. Det var också något som gjorde att jag såg filmen snarare än levde den. Jag hade svårt att förlora mig i berättelsen. Jag måste fundera lite mera på varför det var så.</span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-58366050972610487642017-03-23T16:08:00.003+02:002017-03-23T16:08:55.834+02:00Den diskriminerande släggan<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span lang="SV">Filmer baserade på verkliga händelser kan vara knepiga. Hur
dechiffrerar vi vad </span><span lang="SV">som
är verkligt och vad som bara är inspirerat av verkligheten? Vems verklighet är
det som åsyftas? Och slutligen: är det viktigt?</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Film är konstruktioner
och det säger sig självt att det kan krävas modifieringar i en berättelse för
att den ska bli en koherent helhet, för att den ska bli njutbar och intressant
helt enkelt. Men när modifikationerna förändrar vår bild av historien, när vi
blandar ihop fakta och fiktion – då kan det bli farligt. Särskilt om filmen i
fråga försöker <i style="mso-bidi-font-style: normal;">säga något</i>, försöker berätta
hur det <i style="mso-bidi-font-style: normal;">egentligen</i> gick till.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Hidden Figures (premiär
i onsdags) baserar sig på <span style="mso-bidi-font-weight: bold;">Margot Lee
Shetterlys bok “</span><span style="mso-bidi-font-style: italic;">Hidden
Figures: The American Dream and the Untold Story of the Black Women
Mathematicians Who Helped Win the Space Race</span>” och fokuserar på tre kvinnor:
Katherine Johnson (Taraji P. Henson), Dorothy Vaughan (Octavia Spencer) och
Mary Jackson (Janelle Monáe). De jobbade som “computers” på NASA, i ett högst
segregerat Virginia. Som svarta kvinnor fick de kämpa mot såväl rasism som
sexism.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Historiker och människor
med erfarenhet av rymdprogrammet verkar vara eniga om att filmen vetenskapligt
håller sig till sanningen. Allt från manualer till hur NASAs parkering såg ut
1961 har faktagranskats. Att de tre kvinnorna var kollegor men inte bästa
vänner som i filmen känns som en rätt harmlös förändring, gjord för att kunna berätta
tre viktiga livsöden smidigare.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Betydligt mer
problematiskt är filmens white saviour-narrativ, något vi ofta ser i filmer.
Det är alltså frågan om vita människor som hjälper/räddar icke-vita i kampen om
frihet och rättvisa.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">I Hidden Figures finns Katherine Johnsons chef Al Harrison, spelad av
Kevin Costner. I en scen tar Harrison en slägga och slår ner skylten utanför de
svarta kvinnornas badrum. ”Here at NASA, we all pee the same color” säger han
sedan. Här på NASA pissar vi alla samma färg. Det är Al Harrisons stora stund i
filmen. Problemet med scenen är inte att Harrison äntligen får upp ögonen för
segregeringen. Problemet med scenen är att det aldrig hände på riktigt.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Det krävdes nämligen inte att en vit man slog ner badrumsskylten för
att Katherine Johnson skulle slippa springa flera kilometer för att hitta en
toalett – hon struntade nämligen i skyltarna. Hon gick på den toalett som var
närmast och lät sig inte kuvas när någon protesterade. En annan kvinna, Miriam
Mann, plockade regelbundet bort liknande skyltar i cafeterian och stoppade dem
i handväskan, tills de slutligen försvann helt och hållet. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Dessa kvinnor hade säkert vita allierade, men de kämpade på egen hand,
varje dag. De var starka och modiga och det är respektlöst att ta ifrån dem
dessa handlingar och sätta dem i händerna på vita män och kvinnor.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Hidden Figures vill att vi ska få se dessa kvinnor som osynliggjorts
genom historien - den vill berätta deras historia! - men Hollywood lyckas ändå
förminska deras kamp. Det är så strukturell diskriminering ser ut.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<i><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Publicerad i Åbo Underrättelser 10 mars 2017.</span></i></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-33716140423486525912017-02-27T12:22:00.002+02:002017-02-27T12:22:56.672+02:00Hög på låga förväntningar<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">När jag var yngre hade jag ofta höga förväntningar på alla filmer jag
såg. Men då var jag också oförstörd och naivt trollbunden av filmen som medium
så besvikelserna var få. Med åldern har en viss cynism och skepsis smugit sig
in i mitt tittande. Jag ser på film på ett annat sätt idag, delvis för att det
är mitt jobb men också för att det inte längre är bara magi. Det är mer
komplext än så.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Nuförtiden försöker jag se filmer med öppet sinne och få förväntningar,
varken höga eller låga. Jag vill att upplevelsen ska vara min egen och inte
filtreras genom vad jag trodde att jag skulle få se eller hoppades på. Men
ibland är det svårt att inte ha åsikter redan innan filmen nått en biograf nära
mig. En film som hyllats unisont förväntas vara bra. En film som sågats
förväntas vara dålig. Och så finns det filmer som en bara instinktivt känner
avsmak för.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Danny Boyles nya T2 Trainspotting var en sådan för mig. Ja, faktiskt
var jag så säker på mitt ointresse att jag övervägde att avstå en gratisvisning
av filmen. ”En uppföljare till Trainspotting, är det ett skämt?” minns jag att
jag tänkte då nyheten släpptes. För originalfilmen var inte bara en film, den
var ett fenomen. Och de 20 år som gått sedan den kom har inte gjort annat än
befäst den som klassiker. Men jag gick på filmen, skeptisk och redo att lida,
och tji fick jag. Efter en skakig inledning märkte jag att jag faktiskt njöt av
att återse de inkompetenta killarna!<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">I Trainspotting (1996) fick vi lära känna Renton (Ewan McGregor), hans
junkievänner Sick Boy (Johnny Lee Miller), Spud (Ewen Bremner) och Tommy (Kevin
McKidd) samt psykopaten Begbie (Robert Carlyle). De levde en heroinfylld
tillvaro i ett fattigt Edinburgh tills Renton blåste de andra på jäkligt mycket
pengar från en drogaffär. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Med uppföljaren T2 får vi så svaret på frågan ”var finns de nu?” ifall
det var någon som gått och undrat. 20 år har förflutit, både för oss och för
karaktärerna. Begbie sitter i fängelset, Sick Boy finansierar sitt drogberoende
genom utpressning och Spud är så trött på att låta drogerna styra livet att han
planerar sitt självmord. Renton då? Han har levt ett propert liv i Amsterdam
med jobb och äktenskap. Nu återvänder han till Edinburgh för en rendez-vous med
sina gamla polare, numera fiender.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Så filmen var bra alltså? Nja, det är här det blir klurigt. Var den bra
eller njöt jag bara av att den inte var lika dålig som jag hade väntat mig? Var
jag hög på diskrepansen mellan tanken på filmen och filmen i sig? Efter några
dagars betänketid lutar jag mot det. Carlyle storspelar visserligen och Boyle
har skapat en överraskande rolig och estetiskt imponerande film, men som helhet
förblir den ojämn och ofokuserad. Det sannaste jag kan säga, förväntningar
åsido, är: Behövdes en uppföljare till Trainspotting? Absolut inte, men här är den
och den suger inte.</span></span></div>
<i style="text-align: justify;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></i>
<i style="text-align: justify;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Publicerad i Åbo Underrättelser 24 februari 2017</span></i>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-77219860210904272832017-02-27T12:21:00.004+02:002017-02-27T12:21:41.899+02:00Katt för sin hatt<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Jag har alltid varit mer
av en hundmänniska än en kattmänniska, kanske främst på grund av
omständigheterna. Min familj har haft hund och detsamma gällde mina vänner när
jag växte upp. De få katter jag träffade var allt annat än keliga och en eller
två gav mig rivmärken som tack för mötet. Det gjorde att jag växte upp med
känslan av att katter nog inte gick att lita på. När jag sedan fick höra att en
katt som viftar på svansen signalerar något helt annat än en hund som gör
detsamma blev jag säker på att jag aldrig skulle förstå mig på katter och att
det nog var bäst att hålla sig borta från dem.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">I vuxen ålder har denna
bild rehabiliterats nästan fullt ut. Jag föredrar fortfarande de katter som
beter sig som hundar men jag har lärt mig att också uppskatta katters totala
brist på intresse för människans försök att kommunicera. Tack vare internet går
det knappt en dag utan att en söt kattvideo hittar fram till mig. Långfilmer om
katter är dock mer sällsynta, och kanske ska vi vara tacksamma för det. För
varje Mästerkatten finns det nämligen en Garfield: The Movie - en pinsam
påminnelse om att även Bill Murray behöver pengar ibland.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">En nyare kattfilm är fjolårets
Keanu, en actionkomedi med komikerduon Keegan-Michael Key och Jordan Peele. Här
blir en liten kattunge kidnappad och de annars rätt timida kusinerna Rell och
Clarence hamnar mitt i den undre världens gängbråk på jakt efter katten. Samma
år kom även Nine Lives, en film som stoltserar med skådespelare som Kevin
Spacey, Christopher Walken och Jennifer Garner. Spacey spelar en framgångsrik
affärsman som försummar sin familj. När dottern önskar sig en katt i
födelsedagspresent kommer Walkens udda djuraffärsägare in i bilden. Det ena
leder till det andra och vips har Spaceys medvetande fångats i katten. Bara
genom att hitta tillbaka till sin familj och finnas där för dem kan han återfå
sin mänskliga skepnad. Orsaken till att du aldrig har hört talas om filmen? Se
trailern, den är inte nådig.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">En helt annorlunda, och
ytterst sevärd, kattfilm är då den turkiska dokumentären Kedi, också från 2016.
Det är Ceyda Toruns kärleksbrev till kattstaden Istanbul och en av publikfavoriterna
på årets filmfestival i Göteborg. Istanbul är en stad full av katter. De flesta
är herrelösa och tas om hand av alla och ingen. Ute på gatorna finns mat- och
vattendepåer, cafégäster och butiksägare avvarar rester och vissa människor
ägnar stora delar av sitt liv åt att ta hand om katterna runt om i staden. Ingen
verkar orolig över sjukdomar eller ohyra, de kelar med katterna och ger dem
medicin när de är sjuka.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Torun väljer att fokusera
på några av katterna, alla med sina olika personligheter, och genom dem stöter
vi även på olika livsöden i människoform. Det är ett lysande grepp.
Fascinationen för katterna varvas så ständigt med berättelser som nästan i
förbifarten skvallrar om brokiga livsöden. En man berättar att han hade ett
nervöst sammanbrott och att katterna fungerar mycket bättre än piller som
rehabilitering. En annan om hur en katt en gång ledde honom till en plånbok då
han behövde pengar. Gemensamt har de respekten och vördnaden inför dessa djur
som enlig filmen förstår att inte avguda människan så som hundarna gör. I
Aristocats sjöng de att<span style="color: #323232;"> “en katt är alltid katt,</span>
<span style="color: #323232;">ja katt för sin hatt” och i Kedi får vi minsann se
några livslevande exempel på det.</span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="color: #323232;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i>Publicerad i Åbo Underrättelser 10 februari 2017</i></span></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-4399098955380463462017-01-27T14:59:00.003+02:002017-01-27T15:02:16.630+02:00La La Land<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Los Angeles. Man och kvinna träffas. Först tycker de inte om varandra. Sen blir de kära. De har båda drömmar, den ena aspirerande skådespelare och den andra jazzpianist. M</span><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">en kan drömmarna och kärleken leva sida vid sida eller måste någondera offras? </span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Jag kan verkligen inte argumentera emot dem som kallar premissen i Damien Chazelles moderna musikal La La Land banal. Men helt ärligt: är inte de flesta filmpremisser rätt banala? Så det handlar egentligen inte om <i>vad</i> utan <i>hur</i>. </span><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Och oj vad jag tyckte om La La Lands </span><i style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">hur</i><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">!</span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Det hjälper kanske att jag är en sucker både för Ryan Gosling och Emma Stone, och att jag är ytterst svag för film om film och gamla franska och amerikanska musikaler. Det vill säga: den här filmen är gjord för mig. Redan i öppningsnumret - en trafikstockning på motorvägen som förvandlas till synkroniserad dans och sprudlande sång (inspirerad av öppningsscenen i Jacques Demys Les Demoiselles de Rochefort från 1967) - finns en tydlig vinkning om att det här är en film som handlar om Hollywood som fantasi och dröm och inte om hur det är "på riktigt".</span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Det finns sådant som objektivt sett kan ses som svagheter. Koreografin kommer inte ens i närheten Astaire/Rogers-rutiner och varken Gosling eller Stone har röster som verkligen bär. Sångerna är också av varierande kvalitet (även om jag måste erkänna att jag nynnat på ett medley av dem konstant sedan jag såg filmen). Men allt detta är en styrka för mig. Tematiskt är det trovärdigt att Mia och Sebastian uttrycker sig i sång och dans för att de MÅSTE (det alla musikaler måste sälja in) och inte för att briljera. </span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Både Gosling och Stone storspelar i denna sentimentala film som faktiskt också är rätt komisk, något som passar dem väl. Gosling är överlag en underskattad komisk skådespelare och </span><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Emma Stone är en gudagåva när det gäller timing.</span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Filmen är något lång och den tappar lite fart i andra halvan. Är inte helt övertygad av ett sidospår som involverar John Legends musiker heller. Men filmens epilog är en tour de force om jag någonsin sett en. Här lyckas Chazelle mer än någon annanstans illustrera filmens möjligheter att på ett alldeles magiskt sätt låta fantasi och verklighet sammansmälta så att bägge två är sanna. Såklart det går, i the city of stars.</span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Är det här årets viktigaste film? Nej, verkligen inte. Förtjänar den alla priser i världen och att hyllas unisont? Nej, inte det heller. Men den är ett filmspektakel i ordets allra bästa bemärkelse och att se den på den största möjliga bioduken är en upplevelse. </span><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Som Marie Kondo skulle fråga: does it spark joy? YES, a thousand times YES!</span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></span>
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">
</span>
<div style="text-align: left;">
<a href="https://cdn2.vox-cdn.com/uploads/chorus_image/image/52222899/LLL_D29_05187_R.0.0.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><img border="0" height="275" src="https://cdn2.vox-cdn.com/uploads/chorus_image/image/52222899/LLL_D29_05187_R.0.0.jpeg" width="400" /></span></a></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-51022361967606565062017-01-22T18:01:00.000+02:002017-01-22T18:01:17.234+02:00Live by Night<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Det värsta med filmer som Ben Affleck spelar huvudrollen i är Ben Affleck. Det värsta med filmer som Ben Affleck regisserar är också Ben Affleck. Han har nämligen den dåliga vanan att ge sig själv jobbet som leading man.</span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Live by Night, baserad på Dennis Lehanes thriller med samma namn, är inget undantag. Det är andra gången Affleck tar sig an Lehane, det gjorde han också i sin regidebut Gone Baby Gone (2007), då med brorsan Casey i huvudrollen (mycket smart).</span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></span>
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Men tillbaka till Live By Night. Joe Coughling (Affleck) är en tjuv i 20-talets Boston som rånar pokerspel och har en affär med den irländska maffiabossen Albert Whites flickvän. Coughling vill inte vara någon gangster, han ser sig själv som en outlaw (vilket i det här fallet betyder gangster utan kontakter till den irländska eller italienska maffian). Det säger sig självt att det bara är en tidsfråga innan det händer. Och mycket riktigt. Snart hittar sig Coughlin i den italienska maffians led, och får i uppdrag att åka ner till Florida för att få spritsmugglingen att frodas. Det är trots allt förbudstider. </span></span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">Här får han fler fiender än Albert White. Alla gillar nämligen inte smugglare som dessutom fraterniserar med svarta och förälskar sig i en kubanska (Zoe Saldana som tyvärr inte får göra särskilt mycket mer än kära ner sig i Coughlin)och nere i Florida finns inte bara andra gangsters utan även KKK. O</span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">ch såklart den egna maffian, ständigt beredd att vidta åtgärder. Coughlin är ju inte "family".</span><br />
<br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Ett av problemen är att regissör-Affleck hela tiden försöker få oss att förstå att Joe är the good guy, den med moral, trots att han är en bad guy. Men "jämfört med de andra" verkar den vilja säga. Joe vill ju inte döda någon, han försöker vara skurk på det snällaste sättet det går! Det blir ytterst moralistiskt och slutet är både krystat och tillrättalagd så det förslår.</span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></span>
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: "courier new" , "courier" , monospace;">Men mest är det här en film som inte vet vilken historia den vill berätta, som förblir ofokuserad i sitt försök att berätta ALLA historier.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Och så skådespelar-Affleck. Han </span><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">är bara en bred kostym i mitten av filmen. Det är något anakronistiskt med honom, något som gör att han inte passar in i sin</span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;"> egen film. Eller så är det bara fedoran han envisas med att bära, den skymmer liksom det mesta.</span><br />
<span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-aJ89VP24r3M/WITWIax0wxI/AAAAAAAAAag/cR6ZGu-VFL4_B55qNTn8De7ksPLyyCs8QCLcB/s1600/lbn-07482r.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://2.bp.blogspot.com/-aJ89VP24r3M/WITWIax0wxI/AAAAAAAAAag/cR6ZGu-VFL4_B55qNTn8De7ksPLyyCs8QCLcB/s400/lbn-07482r.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Zoe Saldana och Fedora Affleck hänger i Florida.</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;"><br /></span>
<span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;"><br /></span>
<div style="text-align: left;">
</div>
<span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;"><br /></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-48451256830204831592017-01-17T13:28:00.002+02:002017-01-17T13:28:58.654+02:00Bleed for This<div>
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">I Whiplash spelade Miles Teller en aspirerande jazztrummis som vägrade ge upp, som tränade tills han blödde. Sen var han med i en bilolycka och allt var kört. Tills han gjorde comeback på slutet. </span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">I Bleed for This gör han det igen. Exakt samma sak. Bara byt ut trummorna mot boxningshandskar.</span></span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;"><br /></span></span></div>
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">
Bleed for This är Ben Youngers biopic om "sporthistoriens bästa comeback". Det är sannsagan om Vinnie Pazienza, boxaren som råkade ut för en svår bilolycka och bröt nacken. Han fick veta att han kanske inte ens kommer att kunna gå igen men kämpade sig tillbaka till ringen och vann. Men alltså: behöver världen fler filmer om boxning?</span></span><div>
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span><div>
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Fram till olyckan är Bleed for This precis så som alla boxningsfilmer är. Samma biroller, samma stereotyper, samma dialog, samma shots från ringen. Samma dialekt. (Är typ ALLA boxare italienare från Long Island?) </span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">Gäsp. Men så råkar Vinnie ut för sin olycka och allt förändras. Även filmen. Den blir tvungen att rota sig i Miles Tellers förmåga </span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">och </span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">fokusera på relationen mellan Vinnie och tränaren Kevin Rooney (Aaron Eckhart). </span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">Även här snubblar den rakt in i en hel hög klichéer </span><span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;">men Teller gör väldigt väl ifrån sig och slutresultatet är en film som på inga sätt förvånar eller utmanar men som ändå står för stunder av solid underhållning.</span><br />
<span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;"><br /></span>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://i.ytimg.com/vi/2e3jB1EULNI/maxresdefault.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="232" src="https://i.ytimg.com/vi/2e3jB1EULNI/maxresdefault.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Teller lyfter filmen från kliché till underhållning.</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: 'Courier New', Courier, monospace;"><br /></span></div>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-38567713533489190712017-01-12T10:44:00.001+02:002017-01-12T10:44:28.905+02:00Elle<div class="MsoNormal" style="mso-outline-level: 1; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">(Jag försöker att undvika spoilers men några slinker oundvikligen in.)</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span lang="SV">Paul Verhoevens senaste film Elle har beskrivits som något av en
rape-revenge thriller. Den framgångsrika och pragmatiska Michèle (Isabelle
Huppert) blir attackerad och våldtagen i sitt hem, fortsätter trakasseras av
förövaren men vägrar låta rädslan ta över hennes liv. Vad filmen försöker
förmedla är dock oklart, och jag blir mer osäker för varje minut som går sedan
jag såg filmen. Det som i biosalongen tedde sig komplext och kanske till och
med subversivt i stunder känns i dagsljus mest som ett problematiskt försök att
berätta en story om både våldtäkt och våldtäktsfantasier,</span><span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"> utan att särskilja dessa.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="mso-outline-level: 1; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Vi får veta en hel del om Michèle (vilket
inte är samma sak som att få lära känna henne). Hon driver ett spelföretag som
utvecklar sexistiska spel. Hon har en vuxen son, något av en loser, och en
ex-man som hon fortfarande umgås med. Hon ligger med sin bästa väns man och
flirtar ohämmat med sin gifta granne. Hennes pappa är en ökänd massmördare som även
blandade in Michèle, då ett barn, i sina förbrytelser. Bagage finns, med andra
ord.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Isabelle Huppert är en exceptionell skådespelare, så även här. Tack
vare henne är största delen av filmen faktiskt en mycket intressant studie i en
kvinnas överraskande reaktioner på ett övergrepp. Men så väljer den en väg jag
önskar att den inte hade valt. En väg som gör det intressanta och komplexa till
något kladdigt, tondövt, förvirrat.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span lang="SV">Elle har kallats både feministisk och postfeministisk, och visst skulle
det vara skönt att </span><span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">tänka
på Elle som en film där Michèle vägrar vara ett offer och tar kontroll över
sitt liv och sin attackerare. Men den feminismfilten blir snabbt tunn och full
av hål.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Isabelle Huppert
försvarar filmen i The Guardian genom att hävda att den ska ses som en fantasi:
<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span style="color: #262626; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">“It’s not a statement about a woman being raped and accepting her
rapist, that’s not what it’s about. It should be taken as more of a fantasy.
The fantasy is within yourself but it’s not necessarily something that you want
to happen. It’s something that you couldn’t confess.”</span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"> <span lang="SV"><o:p></o:p></span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Men det som Huppert, och
Verhoeven, tydligen inte håller med mig om är följande: Att våldta en kvinna
och sedan ha henne att utforska sina eventuella vålds- och våldtäktsfantasier
med samma förövare, är att negera både traumat av övergreppet och njutningen i
fantasin. Att dessutom utrusta samma kvinna med ett exceptionellt trauma är att
patologisera hennes handlingar – för hur kan det ena inte ha att göra med det
andra? Trauma, övergrepp, </span><span lang="SV">våld,</span><span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"> njutning</span><span lang="SV">,
voyeurism och fantasi blir här synonymer och jag förstår plötsligt inte alls
vad Verhoeven försöker säga med Elle. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Kanske han bara försöker chocka? Jo absolut! Underhålla och chocka (han
vill kanske till och med att jag ska reagera just så här!), det är just en
sådan film. Cinèma du choc. Men det är något med tonen som gör det skevt.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">För mig kommer Michèles handlingar
från en plats av trauma. Och jag kan kanske förstå dem i en kontext där Michèle
borde gå i terapi de kommande tio åren. Men Verhoeven blandar ihop trauma med att
vara lite ”wild and crazy”.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Elle handlar varken om en stark kvinna som tar kontroll över sin
attackerare och hämnas eller om en frigjord kvinna som utforskar tabubelagda
sexuella fantasier. Elle handlar om en kvinna som är totalt traumatiserad och
stigmatiserad av den tragedi som inträffade då hon var ett barn och som på
grund av det är emotionellt upfuckad. Istället för att visa hur Michèle vägrar
vara ett offer lyckas Verhoeven visa att hon varit ett offer hela sitt liv.</span></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-2036587832020197042017-01-07T12:32:00.000+02:002017-01-07T12:32:05.336+02:00En lågmäld monark<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Monarkin lever väl på den stora duken, det har den alltid gjort. Och
inte att undra på det, kungahus har genom historien ofta varit synonyma med
makt, krig, sex, skandaler – ingredienser som gör sig väl på film. Att det
moderna brittiska kungahuset har genererat så många filmer de senaste tio åren
är dock något förvånande. Skandaler har det visserligen funnits några, men det
är inte så att det direkt skriker ”sex och makt” om familjen Windsor<span style="color: red;">.</span> Ändå har vi fått se The Queen (2006), The King’s
Speech (2010), W.E. (2011), Diana (2013) och A Royal Night Out (2015) för att
nämna de mest kommersiella.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">De mest kända filmerna är säkerligen de två förstnämnda. The Queen
uppehåller sig vid händelserna efter prinsessan Dianas död med fokus på
drottning Elisabeth II (Helen Mirren) och dåvarande premiärministern Tony Blair
(Michael Sheen). The King’s Speech handlar i sin tur om Elizabeths far kung George
VI (Colin Firth) som tog över tronen då hans bror Edward abdikerade. Fokus
ligger på Georges relation till talterapeuten Lionel Logue (Geoffrey Rush).<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Så vad är det som lockar? Är det möjligheten att få en inblick i livet
som kunglig, detta liv i överflöd som skiljer sig så från vår egen vardag?
Eller är det tvärtom möjligheten att få se dem som människor, som vanliga människor
med känslor, sorger, problem? Är det kungligheterna vi vill åt eller
människorna bakom titlarna? Säkerligen bägge, även om de inblickar vi får
främst är ytskrap.<span style="color: red;"><o:p></o:p></span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Mitt eget intresse för kungahus är svagt, både inuti och utanför
biosalongen. Jag fascineras inte av monarkin och har svårt att hitta fram till
det mänskliga bakom titlarna. Jag har dock hittat något av ett undantag. Det är
frågan om strömningstjänsten Netflix bidrag till rojalismen, serien The Crown. Den
första säsongen tar vid 1947, några år innan kung George VI dör och drottning
Elizabeth II ärver tronen. Serien ämnar följa Elizabeth fram till nutid i
sammanlagt sextio avsnitt. Mannen bakom serien är Peter Morgan, som redan
tangerat samma story med The Queen och pjäsen The Audience.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Så, en serie om Storbritanniens nuvarande drottning Elisabeth II.
Påkostat kostymdrama utan kostymer och även utan de stora gesternas drama.
Varför skulle en republikan som jag bry mig om denna serie som främst är en
lyckad PR-kampanj för det brittiska kungahuset? Svaret är Claire Foy, som
spelar den nyblivna drottningen. Hon lyckas på ett absolut fenomenalt sätt göra
Elizabeth intressant. Detta en karaktär som faktiskt ter sig rätt
personlighetslös. Men Foy gör just det fascinerande, det svala, det kontrollerade.
Peter Morgan matchar detta genom att låta hela serien ha ett mycket lågmält
tempo där dramat aldrig är högljutt, aldrig sensationellt.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Oundvikligen kommer Foy att bli ”för ung” för rollen ju längre fram i
tiden vi kommer, och en ny skådespelare får ta vid. Vem det blir är ännu en bit
in i framtiden. Helen Mirren har redan spelat drottningen två gånger, både i
The Queen och The Audience. Blir det en tredje? I så fall kan det hända att jag
fortsätter titta.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i>Publicerad i Åbo Underrättelser 6 januari 2017.</i></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-31961773604820646752017-01-05T12:31:00.004+02:002017-01-05T12:31:23.185+02:00En bit av filmåret 2016<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Det är dags att sammanfatta filmåret och som vanligt är mitt största
problem att minnas vilka filmer jag sett just i år. De virvlar runt i huvudet,
vissa svåra att greppa medan andra lyser starka men visar sig vara från förra
årets senare hälft. Och hur lätt är det egentligen att jämföra en bra film en
såg i januari med en bra film en såg förra veckan? För att underlätta
kartläggningen har jag i år valt att dela upp filmerna i olika kategorier. Låt
mig så presentera ett urval ur filmåret 2016:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Årets snyggaste: The Neon
Demon<o:p></o:p></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span lang="SV" style="color: #0e0e0e; mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Nicolas
Winging Refns The Neon Demon är medvetet ytlig och överdriven men det är en
stilövning av rang, en kavalkad av pulserande bildspråk, simultant
skräckinjagande och blasé.</span><span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"> Här flödar neonljuset och den pulserande electromusiken
(signerad Cliff Martinez) och karaktärerna ser ut som människor men beter sig
som blandning mellan robotar och djur. Det är ofta groteskt, absurt och
sadistiskt. Men också svindlande snyggt.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Årets bästa B-film: The
Shallows<o:p></o:p></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Trots småfånig
premiss, forcerad backstory och tröttsamt många close-ups på Blake Livelys
bröst och rumpa är The Shallows en verkligt underhållande hajskräckis. Långt är
det tack vare måsen Steven Seagull, som stjäl showen totalt och får
volleybollen Wilson från Cast Away att verka både träig och talanglös i
jämförelse.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Årets rymdepos: Arrival<o:p></o:p></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span lang="SV">För mig levde den nyaste Star Wars-installationen Rogue One inte upp
till förväntningarna. Med styltig dialog, en överspelande Forest Whitaker och i
övrigt rätt ointressanta huvudpersoner kommer den långt ner på listan över
årets höjdpunkter. Denis Villeneuves avskalade och lågmälda Arrival var däremot
en positiv </span><span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">överraskning.
En storspelande Amy Adams är lingvisten som får i uppdrag att kommunicera med
nyligen anlända utomjordingar. Flankstöd får hon av Jeremy Renners fysiker och
ett otroligt soundtrack signerat <span style="color: #1c1c1c; mso-bidi-font-weight: bold;">Jóhann Jóhannsson. Finstämd, berörande och hoppfull, trots ett lite för
tjockt lager sentimentalitet på slutet.</span><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Årets mest efterlängtade:
Nocturnal Animals<o:p></o:p></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Det är sju år sedan modedesignern Tom Ford filmdebuterade med den
slående vackra A Single Man. Sedan har det varit tyst, tills i år, då Fords
Nocturnal Animals nådde biograferna. Det är frågan om en filmatisering av
Austin Wrights roman Tony and Susan och i huvudrollerna ses Amy Adams och Jake
Gyllenhaal. Estetiskt är den besläktad med The Neon Demon - här finns en
grotesk noir-kvalitet, och ett objektifierande öga – men Ford är intresserad av
mer än bara yta. Han lyckas väva samman två olika berättarplan på ett sömlöst
sätt och får ut det mesta av sina skådespelare.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Årets bästa film som egentligen
kom redan 2015: Carol<o:p></o:p></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Todd Haynes Carol, baserad på Patricia Highsmiths roman, hade
världspremiär redan i mitten av 2015 men nådde finska biografer först i
februari. Den var dock värd att vänta på. Cate Blanchett och Rooney Mara
storspelar som Carol och Therese, två kvinnor som förälskar sig i varandra i
50-talets New York och inleder ett hemlig förhållande. Haynes har med otrolig
detaljskärpa och lyhördhet skapat ett litet mästerverk, vackert och
hjärtskärande på samma gång.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV">Årets överraskning: Min pappa
Toni Erdmann</span></b><span lang="SV"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Om jag ändå var tvungen att verkligen kora en allsmäktig vinnare av
titeln året bästa film skulle jag välja Maren Ades fantastiskt skruvade drama
Min pappa Toni Erdmann. Det är den mest överraskande och egensinniga film jag
sett på väldigt länge. Välspelad, rolig, pinsam, berörande och med den bästa
användningen av Whitney Houstons ballad Greatest Love of All någonsin. Se den,
se den, se den!</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i>Publicerad i Åbo Underrättelser 23 december 2016.</i></span></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-25610748150102311392017-01-05T12:30:00.001+02:002017-01-05T12:30:17.948+02:00Slow Cinema<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Härom veckan såg jag Kelly Reichardts film Old Joy från 2006. För den
som inte känner till Reichardt kan sägas att hon är en av de mest intressanta
nutida regissörerna inom den amerikanska independent filmscenen. Hon debuterade
redan 1994 med långfilmen River of Grass. Därefter följde några kortfilmer
innan hon återvände till långfilmsformatet med Old Joy, baserad på en novell av
Jon Raymond.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Reichardt har senare profilerat sig genom ett fruktbart samarbete med
Michelle Williams, som har huvudrollen i såväl Wendy and Lucy (2008), Meek’s
Cutoff (2010) som Reichardts senaste Certain Women (2016).<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Old Joy utspelar sig i Oregon där de gamla vännerna Mark (Daniel
London) och Kurt (Will Oldham, även känd under artistnamnet Bonnie ”Prince”
Billy) återförenas under en helg, då de beger sig ut på en hajk i Kaskadbergen
för att hitta Bagby Hot Springs.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Kurt är en renodlad hippie som lever en dag i taget, röker gräs och
sover på soffor hos vänner och bekanta. Mark har lämnad den världen och har
numera både jobb och sambo. Snart kommer han även att bli pappa.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Här möts den fria men otrygga Kurt och den etablerade men missnöjda
Mark. Men filmen väljer inte sida, den berättar inte för oss att det ena sättet
att leva är bättre än det andra. Den låter Mark och Kurt fundera på detta helt
själva. Och tydligt blir det att det finns något att försvara. Det finns en
spänning mellan dem, en vilja att försvara sina livsval inför den som valt
annorlunda, och kanske ännu mera inför sig själv. I mötet med Kurt konfronteras
särskilt Mark med sina livsval och något av en livskris börjar ta form. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Till saken hör att inget egentligen <i style="mso-bidi-font-style: normal;">händer</i>
i filmen. De två vännerna kör bil, äter, pratar, badar, packar ihop och kör bil
igen. Ingen går vilse i skogen, ingen gör slut med någon eller bryter ihop.
Ingen höjer ens rösten. Yo La Tengo befäster därtill det lugna tempot med ett
verkligt utsökt soundtrack.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Ändå satt jag på helspänn under stora delar av filmen, säker på att
något hemskt skulle hända, att någon skulle missförstå någon annan eller gå
vilse eller skada sig. Och jag insåg att det är för att jag är så van vid
intrigdrivna filmer att jag automatiskt spände mig i scener där något skulle ha
hänt om filmen inte varit signerad Reichardt. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Att se Old Joy var därför något av en detox, en filmens version av slow
food eller en japansk teceremoni. Jag tvingades själv varva ner, skaka av mig
känslan av rastlöshet som definitivt infann sig under filmens första tjugo
minuter, och hitta tillbaka till glädjen i att uppleva film, verkligen uppleva
– inte bara titta.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Det lugna tempot och bristen på tydlig intrig ska dock inte förväxlas
med tomhet på innehåll. Snarare får hjärnan här jobba på högvarv för att se
nyanserna och försöka dechiffrera allt det som inte skrivs oss på näsan.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><i><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Publicerad i Åbo Underrättelser 2 december 2016.</span></i></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-62550693984223136962017-01-05T12:29:00.002+02:002017-01-05T12:29:10.158+02:00Manipulativ sport<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Jag har studerat litteraturvetenskap, jobbar som kulturskribent och
skriver poesi. Jag läser alltid kulturbilagan först i morgontidningen och jag
ser på film så ofta jag bara kan. De flesta blir därför mycket förvånade när de
får veta att jag spelar tennis och har ett relativt seriöst sportintresse.
(relativt betyder i det här fallet att jag inte följer någon sport regelbundet,
men hamnar jag framför en match på tv tar det oftast bara några minuter innan
jag är en av dem som inlevelsefullt skriker och hojtar åt skärmen). ”Du?
Sport?” Jo, jag - det ena behöver väl inte utesluta det andra?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Däremot anser jag dem mycket svåra att förena. Sport på film är
nämligen ofta tråkigt, förutsägbart och framförallt sentimentalt. Förenklat kan
det sägas finnas två versioner: Någon vinner mot alla odds eller någon förlorar
men gjorde sitt bästa. Andra varianter är: Någon offrar sig för någon annans
skull. Någon lyckas när den lär sig att jobba tillsammans med andra. (Laget är
större än individen! Tillsammans är vi starka!) Någon gör ett sista försök att
fånga sin dröm. Allt sådant som är fint och rörande och som jag suger i mig som
en svamp i verkliga sportsammanhang. Men på film får det mig oftast att
förvandlas till en känslomässigt hämmad robot med skeptiskt rynkade ögonbryn.
Jag tycker nämligen inte om när filmer försöker manipulera mig, och
sportfilmerna är bland de mest manipulativa.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">De bästa sportfilmerna är de som lyckas hitta balansen mellan
persondrama och action, som nästan gör sporten sekundär.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Ett exempel är The Wrestler, Darren Aronofskys lågmälda berättelse om
en professionell fribrottare (hopp från hög höjd, pannor som dunkas mot stolpar
och motståndare som flyger ut ur ringen) vars glansdagar utspelades sig på
80-talet. Nu har de stora arenorna bytts ut mot mindre sporthallar och mer och
mer piller och bandage behövs för att kroppen ska hålla. Med långt,
sönderblonderat hår, ett fårigt ansikte och en kropp lite för sliten för att
bära upp alla svällande muskler, lyckas Mickey Rourke förkroppsliga åldrande i
sport där det inte är en möjlighet att bli gammal.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Om vi breddar begreppet sportfilm lite kan bröderna Cohens kultkomedi
The Big Lebowski (1998) med fördel nämnas. Jeff Bridges spelar den bowlande
slackern Jeffrey ”The Dude” Lebowski som misstas för en miljonär med samma namn
och dras in i ett kidnappningsdrama.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span lang="SV">Och så filmen jag aldrig slutar tjata om: Penny Marshalls A League of
Their Own (1992). </span><span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Året
är 1943. Andra världskriget rasar och i USA leder det till att ligan i baseboll
är utan de flesta av sina spelare. För att fylla tomrummet startas en
provisorisk tjejliga. Bland de rekryterade finns Dottie Hinson (Geena Davis)
och hennes syster Kit (Lori Petty). Dottie är skeptisk med talang medan Kit är
mer ivrig än självklar. Som tränare får de den alkoholiserade föredettingen
Jimmy Dugan (Tom Hanks) som tycker att det är ett skämt att kvinnor ska spela
baseboll. Men kvinnorna visar vad de går för trots Jimmys och publikens förakt.
Och här, här blir jag faktiskt rörd. Detta trots Dugans personliga mantra: ”There’s
no crying in baseball!"</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><i><br /></i></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span lang="SV" style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"><i>Publicerad i Åbo Underrättelser 18 november 2016.</i></span></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-25331627756515509502017-01-05T12:27:00.004+02:002017-01-05T12:27:53.241+02:00Comfort food<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Med november kommer höstrusket igång på riktigt, och med rusket kommer
också lusten och behovet att, koka te, krypa ner under en filt och se på filmer
som inte kräver det absolut mesta av en. För mig är det ofta actionfilmer eller
komedier från 80- och 90-talet, helst sådana jag redan sett en eller flera
gånger. Filmversionen av comfort food, helt enkelt.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Personligen har jag en fäbless för filmer med Sandra Bullock, både bra
och dåliga sådana. För mig har Bullock alltid känts som en otippad stjärna. Hon
är mindre slipad än de flesta och det gör att jag nästan alltid känner empati
för hennes karaktärer, hur jobbiga de än kan vara. Även i hennes värsta filmer
(tro mig, det finns en hög riktigt dåliga) hittar jag något i hennes
framträdande som gör att jag fortsätter titta, hur pinad jag än är av resten.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Bullock har haft en relativt brokig karriär. Hon fick sitt genombrott i
Speed (1994), där hon tillsammans med Keanu Reeves försökte desarmera en bomb
ombord på en buss. Ett år senare hade hon en till stor hit med det romantiska
förväxlingsdramat While You Were Sleeping där hon misstas vara förlovad med en
man som ligger i koma. Här är Bullock sitt charmigaste jag, så naturlig och
rolig att filmen, som utspelar sig under julhelgen, helt enkelt måste ses om
varje höst.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Efter en mindre framgångsrik uppföljare till Speed och ett par
undermåliga komedier (Practical Magic med Nicole Kidman, Forces of Nature med
Ben Affleck) lyckades Bullock, lagom till millennieskiftet, hitta tillbaka till
formen i Miss Congeniality, en komedi som hon även producerade. Bullock spelar
FBI-agenten Hart som tvingas gå undercover som deltagare i skönhetstävlingen
Miss United States efter att evenemanget hotats. Det är en lättsam komedi som
följer alla genrens konventioner (kvinnan som lever för sitt jobb visar sig
vara vacker när hon äntligen kammas och får på sig en klänning!) men Bullock är
så avväpnande i rollen att i alla fall jag kan förbise bristerna.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Även här blev det en uppföljare, som utspelar sig i kölvattnet av den
första filmen. Bullock försöker göra en ”buddy cop” film istället för en
romantisk komedi och även om jag personligen uppskattar den utvecklingen är
filmen i sig en ytterst krystad historia. Ännu mer ”buddy cop” blev det i The
Heat (2013), i regi av Paul Feig. Bullocks propra FBI-agent paras denna gång
ihop med Melissa McCarthys ovårdade Bostonpolis. De tvingas jobba tillsammans
för att komma åt en beryktad knarkkung.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Däremellan lyckade Bullock kamma hem en Oscar för sin roll i dramat The
Blind Side (2009), och nominerad blev hon igen 2013. Då spelade hon mot George
Clooney i Alfonso Cuaróns rymdepos Gravity. Bullock är doktor Ryan Stone, som
ensam svävar runt i rymden efter en olycka vid teleskopet Hubble, och som
desperat försöker ta sig tillbaka till jorden.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Till näst kommer hon att synas i Ocean’s Eight (2018) tillsammans med
Cate Blanchett och Helena Bonham Carter. Det är frågan om en spin-off till
Ocean’s Eleven och de två uppföljarna Ocean’s Twele och Ocean’s Thirteen –
filmerna där George Clooney spelar gentlemannatjuven Danny Ocean som
tillsammans med sina kumpaner utför komplexa rån. I Ocean’s Eight spelar
Bullock Dannys syster och det känns ganska riskfritt att gissa att det även
denna gång ska rånas på hög nivå. En annan riskfri gissning är att jag en
regnig novemberkväll, om några år, kommer att krypa ner i soffan och leta fram
just den filmen som tillbehör till mitt te.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><i><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><i><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Publicerad i Åbo Underrättelser 4 november 2016.</span></i></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-73724920101429163992016-10-24T16:01:00.002+03:002016-10-24T16:01:10.620+03:00Dylan på film<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Det har knappast undgått någon att Nobelpriset i litteratur i år
tilldelats den amerikanska rockpoeten Bob Dylan. Diskussionerna och åsikterna
har varit många och varierade efter att Sara Danius offentliggjorde nyheten.
Vissa tycker att valet är nyskapande och modigt medan andra ifrågasätter Dylans
storhet som poet och valet att utvidga kategorin litteratur till att innefatta
även låtskrivare.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Vad en än har för åsikter i frågan vill jag här ta tillfället i akt att
rekommendera tre filmer med/om den färska vinnaren. Dylan har själv figurerat
som skådespelare ett fåtal gånger men filmerna <i style="mso-bidi-font-style: normal;">om</i> Dylan är definitivt mer intressanta.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Konsertdokumentären The Other Side of the Mirror samlar Dylans framträdanden
på Newport Folk Festival under åren 1963-1965. Det är fascinerande att se hur
Dylan utvecklas som musiker och som artist under de tre åren, som kulminerar
med det kontroversiella elektriska framträdandet, då Dylan blev utbuad av en
chockad och besviken publik.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">En annan höjdare är D. A. Pennebakers dokumentär Don’t Look Back som
följer Dylan under en turné i Storbritannien 1965. Dokumentären öppnar med den
berömda scenen där Dylan håller i en bunt vita ark med sporadisk text från
Subterranean Homesick Blues och kastar arken i takt med låten. Sedan följer
intervjuer med brittiska journalister, jamsessioner på hotellrum och
framträdanden på Royal Albert Hall.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Min favorit bland ”Dylanfilmerna” är ändå en film där Bob Dylan inte
syns mer än några sekunder i slutet. Det är frågan om Todd Haynes spelfilm I’m
Not There, en poetisk fantasi inspirerad av Dylan. Sex karaktärer får här
representera olika delar och aspekter av Dylans liv och musik.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Christian Bale är ett amalgam av den tidiga protestsångaren Dylan och
den nyreligiösa Dylan som trädde fram i slutet av 70-talet. Cate Blanchett får
i sin tur porträttera Dylan under mitten av 60-talet, iklädd solglasögon både
dag och natt, då såväl publiken som etablissemanget ifrågasatte hans nya musikstil
och hans ”krångliga” persona.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Heath Ledger spelar en skådespelare vars äktenskap utmynnar i en
vårdnadstvist, något som för tankarna till Dylans havererade äktenskap med sin
första fru Sara Dylan – vilket i sin tur utmynnade i skivan Blood on the
Tracks. Frun Claire (Charlotte Gainsbourg) påminner dessutom om Dylans flickvän
Suze Rotolo - något som accentueras av att filmen innehåller en scen som efterapar
bilden av Dylan och Rotolo på framsidan av skivan The Freewheelin’ Bob Dylan. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Richard Gere spelar Billy the Kid, en alludering till Dylans medverkan
i Pat Garrett and Billy the Kid, som han också skrev musiken till (bland annat
Dylans cover-genererande låt Knockin’ on Heaven’s Door). Ben Whishaw i sin tur spelar
en ung Arthur Rimbaud, som Dylan influerades av. Även folksångaren Woody
Guthrie var oerhört viktig för Dylan, något som återspeglas i Marcus Carl
Franklin karaktär Woody.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Haynes har tagit mycket direkt ur Dylans liv och stora delar av
dialogen kan återfinnas i intervjuer gjorda med Dylan, men Haynes har skakat om
rejält i kronologin, vänt och vridit på händelser och således skapat en film
som går att se som ett porträtt av Dylan men också en egensinnig meditation
över skapande, identitet och berömmelse.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></span></div>
<i style="text-align: justify;"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Publicerad i Åbo Underrättelser 21 oktober 2016.</span></i>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-50500704820595757882016-10-24T16:00:00.000+03:002016-10-24T16:00:02.963+03:00Med blicken bakåt<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">I Woody Allens nyaste alster Café Society tar vi oss tillbaka till
30-talets Golden Age of Hollywood. Det är filmer med Ginger Rogers, det är
swingjazz och det är gangsters!</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Att resa bakåt i tiden är något Allen gjort under hela sin karriär. 1987
gjorde han Radio Days, ett lysande porträtt av en familj i Queens på 30- och
40-talet, då radion ännu hade sina glansdagar. Filmen är full av klassiska
stycken signerade Glen Miller, Duke Ellington och Artie Shaw för att nämna
några. 30-talet besökte han också 1999 med Sweet and Lowdown, en mockumentär om
gitarristen Emmet Ray (spelad av Sean Penn), här en egocentrisk och
alkoholiserad musiker som idoliserar Django Reinhardt.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Även Zelig (1983) är en mockumentär som utspelar sig under 20- och 30-talet.
Här spelar Allen en man som blir känd som en ”mänsklig kameleont” och Mia
Farrow en psykolog som försöker hjälpa honom.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">En av Allens finaste filmer någonsin är The Purple Rose of Cairo (1985)
där Mia Farrow, under 30-talets stora depression, flyr från sin gråa vardag och
sin våldsamma man genom att förlora sig i filmerna hon ser på bio.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">En av mina egna Allenfavoriter utspelar sig i slutet av 20-talet. Det
är gangsterkomedin Bullets over Broadway (1994) med John Cusack, Dianne Wiest,
Jennifer Tilly och Chazz Palminteri i huvudrollerna. Cusack spelar en
idealistisk dramatiker som dras med en talanglös Tilly i huvudrollen eftersom
hennes gangsterpojkvän finansierar pjäsen. Gangsterns högra hand, spelad av
Palminteri, visar sig dock vara något av ett geni som ständigt kommer på sätt
att göra pjäsen bättre.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">20-talet har Allen återkommit till två gånger under de senaste åren.
Först i Midnight in Paris (2011) och sedan i Magic in the Moonlight (2014). I
den förstnämnda fungerar 20-talet som en idealiserad tidsperiod för den
uttråkade, nutida, manusförfattaren Gil (Owen Wilson) som har svårt att skriva
klart sin första roman. För honom är 20-talets Paris den ultimata tiden och
platsen för att skapa konst. Stein, Hemingway, Picasso och Salvador Dalí är bara
några av de konstnärer Gil stöter på i sitt tidsresande. I den senare träffar
vi den cyniska och rationella illusionskonstnären Stanley (Colin Firth) som
börjat tvivla på sin egen världsbild då han träffar den synska Sophie (Emma
Stone). Är hon verkligen synsk på riktigt?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">En annan magiker hittar vi i The Curse of the Jade Scorpion (2001),
försatt under 40-talet. Allen spelar en försäkringstjänsteman som tillsammans
med Helen Hunts effektivitetsexpert blir hypnotiserade och sedan används för
att stjäla juveler.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Där tidshoppandet varit ett sätt för Allen att berätta olika
berättelser får jag känslan av att det under den senare delen av hans karriär
mera handlar om en viss nostalgi, en längtan bakåt. Ju äldre Allen blir desto
mer förlegade/vakuumförpackade kan hans filmer kännas. Han känns trött, ja han
känns gammal. Ändå fortsätter han göra en film om året och det är ofta samma
ingredienser som återanvänds: Swingjazzen, behovet att para ihop väldigt unga
kvinnor med betydligt äldre män, nostalgin över Old Hollywood. Allt det gör sig
aningen bättre i en 20- och 30-talsmijlö. Men inbakat i dessa filmer finns
också den melankoliska vetskapen om att det inte går att vrida klockan bakåt.
Den tickar obönhörligt framåt vare sig vi vill det eller inte.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i>Publicerad i Åbo Underrättelser 7 oktober 2016.</i></span></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-20988708744525615962016-09-24T11:22:00.000+03:002016-09-24T11:22:05.799+03:00Fågelturbulens<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Jag har alltid klappat mig själv lite på axeln över att jag inte är
rädd för att flyga. Jag har visserligen svårt att greppa hur det alls är
möjligt för ett flygplan att hållas uppe i luften, men jag tror att det kanske
hjälper: det är liksom så otroligt att det inte är någon vits att ifrågasätta
det.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Och även om jag blir otroligt skärrad av flygolyckor är det som att jag
oftast lyckas tänka bort dem när jag väl sitter i ett av sätena. Rädslan kan
komma över mig när jag vet att andra flyger, människor jag älskar och bryr mig
om, men min egen säkerhet tar jag för given där uppe i luften.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><span lang="SV">Inte heller filmer om flyg och flygolyckor brukar få mig att tvivla. </span><span style="mso-ansi-language: EN-US;">Con Air, Snakes on a Plane, Air Force One,
Flight, United 93, Non-Stop, Alive, The Grey </span><span lang="SV">– alla
handlar de om mer och (definitivt) mindre realistiska scenarion ombord på
flygplan men jag ser dem utan att koppla händelserna till mitt eget liv.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Men så såg jag Clint Eastwoods sannsaga Sully, om piloten Chesley
”Sully” Sullenberger som nödlandade på Hudsonfloden 2009 efter att en flock med
kanadagäss flög in i planet och förstörde bägge motorer bara några minuter
efter att planet hade lyft.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Filmen tar sig an tiden efter händelsen då Sully hyllas som en hjälte –
samtliga passagerare överlevde – samtidigt som en utredning ifrågasätter om
nödlandningen alls var nödvändig. Allt medan Sully själv kämpar med
PTSD-symptom.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Filmen är sentimental och New York-patriotisk, med ett rätt endimensionellt
porträtt av NTSA (National Transportation Safety Board), men den är också
ytterst gripande. Och Tom Hanks - som försöker slå världsrekord i att spela
verkliga medelålders män - gör ett mycket lågmält och finjusterat porträtt av
titelpiloten.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Bara några dagar efter att jag hade sett filmen satt jag själv i ett
flygplan och för första gången kände jag ett krypande obehag lägga sig över
mig. Jag satt långt bak, vid fönstret, med god utsikt över den högra vingen.
När vi lyfte tittade jag inte ner på landskapet under mig eller molntäcket som
jag brukar. Jag spanade efter fåglar.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Sully lyckades nämligen med något som andra flygfilmer inte har klarat
av. Den fick mig att känna att den flygresa som slutade i Hudson liknade de
flygresor jag har erfarenhet av. Jag kände igen den. Ja, inte Hudsondelen, men
allt dessförinnan.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Här var det inte frågan om presidentens plan eller en fångtransport,
ingen av passagerarna försökte ta över planet, ingen var egentligen polis/terrorist/alkoholist,
ingen kunde mirakulöst rädda situationen genom en räcka MacGyver-tricks.
Istället satt de där de hade råkat få en sittplats, lyfte, kände hur planet
krängde till (säkert bara lite turbulens), såg lamporna blinka till och så
plötsligt hörde de kaptenen säga ”brace for impact.”. Det är ett förvånansvärt
odramatiskt händelseförlopp. Och däri ligger obehaget.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Jag är övertygad om att jag även i framtiden kommer att känna mig lugn
uppe i luften men för tillfället tycker jag att fåglarna gott kunde stanna på
marken ett tag, i alla fall nära flygplatser.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i><br /></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i>Publicerad i Åbo Underrättelser 23 september 2016.</i></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-45392227602221216442016-09-22T11:21:00.003+03:002016-09-22T11:21:21.287+03:0098% obehag<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Jag tvekar länge. Ännu när jag redan har hittat min plats och satt mig
ner i biosalongen fortsätter jag snegla mot dörren. Det finns ännu tid att
ångra sig. Men ljuset släcks, den tunga röda ridån dras åt sidorna och jag
sitter kvar. Och så börjar The Shallows (Finlandspremiär 30 september), Jaume
Collet-Serras hajthriller med Blake Lively i huvudrollen. Collet-Serra har
tidigare gjort Liam Neeson-filmerna Unknown, Non-Stop och Run All Night, samt
skräckfilmen Orphan.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Den sistnämnda har jag inte sett, och kommer heller aldrig att se. Det
är nämligen så att jag är livrädd för skrämmande filmer. Sådana som
genremässigt beskrivs som skräckfilmer undviker jag som pesten – Saw, Hostel,
The Ring, Paranormal Activity, The Blair Witch Project, glöm det! – men även
filmer som är så där sekundärt skrämmande får mig att vilja springa och gömma
mig (tänk Rosemary’s Baby, The Shining, Panic Room).<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Jag lyckades vara tonåring när Wes Craven återupplivade slasher-filmen
men där mina jämnåriga slukade allt de kom åt vågade jag se knappt halva Scream
och halva I Know What You Did Last Summer, och där tog mitt saldo slut.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">I gymnasiet såg jag M. Night Shyamalans Signs på en midnattsvisning på
Espoo Ciné, något jag fortfarande ångrar. Det är en film jag idag på inget viss
skulle klassa som en skräckis, men den hade två scener som fick mig att hoppa
till av rädsla, och det räcker. En vacker dag ska jag se om den, men endast
eftersom jag är helt säker på att den inte har åldrats väl.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">På senare år har jag blivit aningen mer härdad. Inte så att jag står i
kö för den senaste Amityville-filmatiseringen men jag har, i sällskap, vågat se
både The Craft och The Facutly. Småpotatis för den sanna skräckkonnässören men
för mig är det ett stort steg. Jag förstår varför folk ser på och förtjusas av
skräckfilm – det här är inte <i style="mso-bidi-font-style: normal;">den</i>
kolumnen – men jag kan bara inte jobba upp samma nyfikenhet, samma kick. Min
rädsla är 98% obehag och 2% adrenalin. Det är helt enkelt inte värt det.<span style="background: red; mso-highlight: red;"><o:p></o:p></span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">The Shallows då? Ja, den var säkert inte så skrämmande, men likväl såg
jag den kisande med alla muskler spända och ena handen strategiskt över munnen,
som för att inte skrika högt. För trots den fjantiga premissen och tröttsamt
många närbilder på Blake Lively i bikini var jag med där i havet och hajen, den
var ute efter mig. Och kanske är det just det – att det blir för verkligt för
mig, att jag inte känner tryggheten i att det sker på film, att det är på
låtsas.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Höstens övriga skräckfilmer - Blair Witch, Ouija, Don’t Breathe och Elle
för att nämna några – håller jag mig därför långt borta ifrån. Till skillnad
från hajar kan nämligen häxor, vålnader och psykopater dyka upp precis var och
när som helst. Det först är skrämmande.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i>Publicerad i Åbo Underrättelser 9 september 2016.</i></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-19356034907284419752016-09-22T11:20:00.001+03:002016-09-22T11:20:05.767+03:00Alltid en Gilmore Girl<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Den senaste veckan har jag legat hemma med en ytterst krävande
förkylning och tillvaron har främst bestått av tedrickande i viloläge. Jag har
varit för trött för att ta mig an nya böcker eller filmer. Istället har jag
återbesökt en gammal favorit, nämligen Gilmore Girls. Det är en tv-serie som
funnits hos mig sedan jag var tonåring och som jag regelbundet återvänder till.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Den sju säsonger långa serien är skapad av Amy Sherman-Palladino och
hade premiär år 2000. I centrum finns Lorelai Gilmore (Lauren Graham) och
hennes dotter/bästa vän Rory (Alexis Bledel). De bor i den pittoreska småstaden
Stars Hollow, Connecticut - en plats fylld av excentriska karaktärer och
extremt många ”town meetings” och underliga evenemang (påskäggsjakt,
stickningsmaraton, dansmaraton, snögubbstävling, historiskt återskapande av
frihetskriget etc.)<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Lorelai blev gravid när hon var 16 år och bröt då med sina
överklassföräldrar Emily och Richard. De gör en comeback i hennes liv då hon
tvingas be dem om hjälp med Rorys skolavgift till den anrika privatskolan
Chilton, ett måste om Rory ska kunna uppfylla drömmen om studier vid Harvard. I
gengäld kräver Emily att flickorna äter middag med henne och Richard varje
fredag, och så blir det.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Det bästa med Gilmore Girls är att serien i princip är Twin Peaks utan
allt det obehagliga. Det som blir kvar är då en småstad full med underliga
typer samt massor av kaffe och paj. En hel del skådespelare från Twin Peaks
dyker dessutom upp i Gilmore Girls. Brenda Strong (Miss Jones) spelar en
Chilton-mamma, Mädchen Amick (Shelley) spelar Rorys pappas flickvän Sherry,
Kathleen Wilhoite (Lucys syster) är Lukes syster Liz och Sherylin Fenn (Audrey
Horn) ses både som Jess pappas flickvän och senare som mamma till Lukes dotter.
<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">I början av året blev det klart att streamingtjänsten Netflix släpper
fyra nya installationer av Gilmore Girls i november, i princip fyra filmer á 90
minuter, en för varje årstid. Tillbaka vid rodret är Sherman-Palladino, som
lämnade serien efter dess sjätte säsong på grund av konflikter med tv-bolaget
CW som tog över serien då. Jag borde vara ytterst nervös över denna nyhet,
tänka på allt som kan gå fel, hur potentiellt hemskt det är att återvända efter
så lång tid. Men jag är nästan bara glad. Jag älskar dessa karaktärer, hur
jobbiga de än kan vara, och jag vill träffa dem igen.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Jag var i samma ålder som Rory när jag första gången såg på serien.
Hennes liv pågick parallellt med mitt under sex år, sedan slutade hon växa. En
god vän till mig påpekade under sommaren att vi nu är exakt samma ålder som
Lorelai är när serien börjar. Jag märker att jag ändå inte har slutat identifiera
mig med Rory. När Gilmore Girls återvänder kommer hon att ha växt ikapp mig
igen. Äntligen.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i><br /></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i>Publicerad i Åbo Underrättelser 26 augusti 2016.</i></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6109324443828217368.post-26204663689751220592016-09-22T11:16:00.005+03:002016-09-22T11:16:45.447+03:00Fågel, fisk eller mittemellan<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Om du var tvungen att leva resten av ditt liv som ett djur, vilket
skulle du då välja? Den frågan är ytterst viktig i The Lobster, den grekiska
regissören Yorgos Lanthimos första engelskspråkiga film. Filmen har
Finlandspremiär nästa vecka (19.8) och är den filmen jag sett mest fram emot
under sommaren som gått.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Colin Farrell spelar David vars fru plötsligt lämnar honom för en annan
man. Han förs då till ett hotell där det visar sig att han har 45 dagar på sig
att hitta en ny partner, annars förvandlas han till ett djur som han själv får
välja. I filmens dystopiska samhälle är det nämligen olagligt att vara ensam/singel.
Men det räcker inte med att bara para ihop sig med vem som helst. Vissa
kriterier bör uppfyllas – det måste vara ”a good match” så att säga. I det här
fallet räcker det med att bägge har dålig syn eller saknar empati. Således är
filmen en bitande satir över vår tids tvångsmässiga tvåsamhetsiver. I övriga
roller ses Rachel Weisz, Léa Seydoux, John C. Reilly och Ben Whishaw.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Lanthimos, som också har skrivit manus tillsammans med Efthymis Filippou,
är en av Greklands mest intressanta nutida regissörer. Han är mest känd för den
mycket omtalade Dogtooth (2009) som blev Oscarsnominerad för bästa utländska
film. Det är en obehaglig och originell film om en familj där de tre vuxna barnen
aldrig varit utanför det staket som omringar deras hem. Föräldrarna har lärt
dem att de är redo att lämna hemmet först när de tappar en hörntand (dogtooth
på engelska). Den enda utomstående de träffar är en kvinna som jobbar på
pappans företag, som får betalt för att bistå sonen i huset med sex.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Därefter gjorde Lanthimos Alps (2012) där en mystisk organisation
hjälper människor som förlorat en närstående genom att imitera den döda några
timmar i veckan som en form av terapi. Det är just så bisarrt som det låter.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Lanthimos har helt klart en förkärlek för det absurda och verkar tycka
om att skapa isolerade enheter som har sina egna regler för och idéer om hur
världen ser ut och bör fungera. Där är The Lobster inget undantag. Som motpol
till det äktenskapsförmedlande hotellet finns de som gömmer sig i skogen för
att få fortsätta vara ensamma. Men även där är reglerna rigida och
kontrollerande – det är helt enkelt förbjudet att bli kär.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span lang="SV"><span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Men tillbaka till den inledande frågan. Vad skulle du välja? Hund?
Elefant? Kråka? Den som behöver lite hjälp att välja kan gå till thelobster.fi
och svara på några filosofiskt sinnade frågor (dansar du helst ensam eller
tillsammans med någon? skulle du hellre ha dålig syn eller dåliga ben? är det
sant eller falskt att vi alla dör ensamma?) för att få tre slutliga
djurförslag. Sedan är det upp till envar att bestämma, vill du vara fågel, fisk
eller något där mittemellan?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;"><i>Publicerad i Åbo Underrättelser 12 augusti 2016.</i></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/07681124148692974634noreply@blogger.com0