Ingmar Bergmans ”Persona”, Rainer Werner Fassbinders ”Petra Kants bittra tårar”, Joseph L. Mankiewicz ”All About Eve” och Billy Wilders ”Sunset Boulevard”. Alla dessa filmer ekar genom Olivier Assayas nya film ”Clouds of Sils Maria”, men trots referenspunkterna förblir den ett drama som står helt på egna ben.
I centrum finns skådespelaren Maria Enders (Juliette Binoche) och hennes assistent Valentine (Kristen Stewart). Maria övertalas att återvända till den pjäs som gjorde hela hennes karriär. Som 20-åring spelade hon Sigrid, en ung och vacker flicka som förför sin arbetsgivare Helena och driver henne till självmord genom manipulation och grymhet. Denna gång är det dock rollen som Helena som vigs åt Maria medan Sigrid ska spelas av Jo-Ann Ellis (Chloë Grace Moretz), ett ungt blivande stjärnskott.
Uppe i bergen i Sils Maria förbereder sig Maria genom att vandra och läsa repliker tillsammans med Valentine. Deras relation kompliceras och utvecklas av pjäsreplikernas sömlösa integration i deras vardagliga diskussioner. Arbetet med pjäsen lockar dessutom fram en osäkerhet i Maria och hon visar sig ha svårt att på något plan identifiera sig med Helena, eftersom det skulle innebära förlusten av Sigrid - det vill säga förlusten av ungdom, vitalitet och makt. Diskussioner med Valentine klargör också Marias oförståelse för dagens filmindustri.
”Clouds of Sils Maria” är ett tight och tydligt arbete i metafiktionens landskap där rollerna i pjäsen reflekterar rollerna i filmen, både mellan Maria och Jo-Ann och mellan Maria och Valentine. Vill man gå ett steg längre kanske även mellan skådespelarna (den erfarna, äldre Binoche och de yngre, lovande Stewart och Moretz).
Men Assayas är återhållsam med kritiken. Detta är inget ”inlägg i debatten”, det är en meditativ film som hellre filosoferar kring skådespeleri, roller, text och åldrande än berättar för åskådaren vad som är rätt och fel. Valentine får till exempel tillfälle att försvara dagens YA/fantasy/superhjälte-filmserier (som Stewart själv har erfarenhet av, i form av Twilight) och Jo-Ann Ellis visar sig vara betydligt mer än summan av alla skandaler och allt internetskvaller.
Pjäsens namn, ”Maloja Snake”, syftar till en molnformation som rör sig mellan bergspassen liket en orm och Assayas tar sig flera gånger tid att låta kameran vila över bergstopparna där molen sakta rör sig förbi. Det är ett grepp som känns ovant och nästan lite obekvämt då det stoppar upp tempot, men som vid närmare eftertanke hjälper till att skapa den lite distanserade tonen.
Juliette Binoche spelar Maria med imponerande komplexitet och sårbarhet som främst påminner om vilken fantastisk skådespelare hon är. Mer förvånande är då Kristen Stewarts prestation, den bästa hittills i karriären. Hon passar perfekt som Valentine, en karaktär som är både sluten och öppen, som är ung och naiv men komplex och tänkvärd. Så är det också scenerna mellan Binoche och Stewart som står ut och som skänker ”Clouds of Sils Maria” en teatral aura där förklaringar inte är lika attraktiva som vaghetens dunkel.
Clouds of Sils Maria (2014)
Regi: Olivier Assayas
Manus: Olivier Assayas
I rollerna: Juliette Binoche, Kristen Stewart, Chloë Grace
Moretz
Publicerad i Åbo Underrättelser den 5 september 2014.
